- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:177

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 14. Hemlif och kamratlif vid slutet av 1840-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMLIF OCH KAMRATLIF VID SLUTET AF
1840-TALET 177

rätta. Om ärligheten i hans uppsåt vittnade
den dagbok, som han under hela tiden troget och
samvetsgrant höll och som ett minne bevarade under
flera år, men brände upp jämte en mängd barnsliga
dikter, äldre dagböcker och utgjutelser, hvilket
allt han tillintetgjorde under våren 1861, då han
efter sin fars död upplöste hemmet, sålde gården och
började det reselif, som gaf uppslaget till hans
verkliga nya lif. Den andra orsaken var, att hans
gamle religionslärare i nedre quarta, C. C. Roos,
var den, som i skolan hade konfirmationen om hand, och
att han skötte sitt värf med alltför starkt nit. Det
blef nästan väl mycket af tårar och kyssar, pinliga
förhör och misstankar, i stället för uppmuntran till
manlig frimodighet och kraft och mod att stå stark i
frestelsen. Ja, det gick så långt, att ängslan hos
läraren nästan väckte ett löje, som icke alls var
tjänligt för det unga sinnets träning till tapperhet
och vördnad i dygdens värnpliktsutöfning.

På grund däraf, att vi stodo på så olika
ståndpunkt i kunskaper, blef undervisningen rent
olidligt långrandig, och som C. R. hade sina modiga
morgontimmar mellan half fem och sex med Livius, innan
han gick upp i skolan, blef han på eftermiddagen,
då konfirmanderna befunno sig i bönrummet, sittande
på bänkar utan ryggstöd midt i solgasset, så till
den grad sömnig och trött, att han måste vidtaga en
riktig martyrhandling för att inte ramla på golfvet:
han stack hål på knogarna i tur och ordning, först
på vänstra, så på högra handen, och smärtan förmådde
verkligen hålla honom upprätt. Fingrarna sågo ut som
tatuerade. Roos märkte intet.

Var höstterminen 1847 tråkig genom det elementära i
undervisningen, så var vårterminen 1848 så mycket
mera uppfylld med själsstrider och oro. Det var
en »contritio cordis», ett syndabekännande, ett
botgörande utan uppehör, och dagboken tog emot
bikter och förtroenden af tusen slag, vi mena den
intima dagboken,

12. - C. R. Nyblom. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free