- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:179

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Hemlif och kamratlif vid slutet av 1840-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMLIF OCH KAMRATLIF VID SLUTET AF l
840-TALET 179

öfriga medlemmarna i hushållet till hjälp och liksom
bli fars adjutant under de svåra dagar och veckor,
som nu följde. Det var ej blott - det vågar han
säga - ett nödvändigt, utan äfven ett rätt klokt
och praktiskt beslut, som därjämte var till nytta
äfven under de följande studieåren. Han tyckte sig nu
rent af ha fått sig en lifsuppgift, och det var att
framför allt hjälpa och stödja far vid lille brors
uppfostran. Detta var en tanke, som fyllde honom med
en stolt känsla, att vara liksom närmaste beskyddare
af ett värnlöst litet väsen, och all den kärlek, han
hyst för och åtnjutit från sir mor, flyttade han nu
öfver i dubbelt mått på den lille vackre gossen med
de stora ögonen, som hon lämnat kvar som en jollrande
ettåring och som redan lystrade till namnet Gustaf,
utsagdt af store bror.

Det första uppdrag han fick, när han väcktes på
dödsdagens morgon, det var uppdraget från far att
gå tidigt till skolan och träffa rektor Annerstedt
samt anmäla för honom hvad som händt i familjen och
begära af honom rätt att få stanna hemma i åtta dagar,
för att hjälpa far med de många bestyr, som nu måste
utföras. Han vandrade klockan sex till skolan, men vek
af genom Odinslund uppför postbackarna för att möta
rektorn, som då kom från sin gård vid Öfre Slottsgatan
- samma gård som förr varit Geijers. Han mötte honom
utanför porten och följde honom sedan till skolans
dörr. Aldrig skall han glömma den vandringen i den
dimmiga och skumma vårdagjämningsmorgonen. Skolgossens
hjärta och ögon runno öfver, rektorns likaså. Men de
uppmuntringens och tröstens ord, som han yttrade,
bidrogo kraftigt att hos den unge styrka just de
tankar, han här ofvan antydt, såsom reglerande för
hans närmaste lifsmål och sträfvanden. Från den
stunden älskade han sin rektor mera än någonsin,
och han dolde icke för de närmaste kamraterna de ord,
han sagt, och det intryck, de gjort. Far grät också
en tack-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free