Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Hemlif och kamratlif vid slutet av 1840-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMLIF OCH KAMRATLIF I SLUTET AF
1840-TALET 183
stolt öfver att få studera sa nman med en kamrat, som
var ett helt år i förväg. Men det var egentligen först
under gradualstudierna kring midten af 1850-talet,
som vi slöto oss närmare tillsammans vid studiet af
latin, grekiska, teoretisk och praktisk filosofi,
under en tid af ej mindre än sju hela terminer och
därtill tvänne somrar i Uppsala.
Det ämne, som speciellt tarfvade hjälp vid
studiet utifrån, var franska språket, hvari
universitetsstudiet fått en god uppryckning vid midten
af förra seklet genom anställande af den bekante
professor Olde såsom »språkmästare». En af hans
lärjungar, en lång göteborgare vid namn Broström,
excellerade i att gifva goda lektioner i franska,
hvarvid han särskildt lade vikt på att hos sina
lärjungar inplugga den svåra läran om Pronomina. Far
var så hederlig att bekosta fiolerna, så att äfven
förf. fick med en del kamrater deltaga i detta
studium, hvilket vi alla hade anledning att välsigna,
emedan vi då fingo en grundläggning, som vart nyttig
för framtiden. Hvad franska litteraturen angår,
begagnade vi i skolan en krestomati eller läsebok,
kallad »Beautés de la Littérature francaise», utgifven
af en halffransman vid namn Paban. Däri genomgingo
vi en del prosa för lektor Björck. (Det var vid en
af dessa lektioner han för oss öfversatte frasen:
»il faut sauver les apparences», man måste bevara
det yttre skenet, hvarom det ju ej är något att
säga, men han beledsagade orden med en bekräftande
rörelse, i det han lade det högra rockskörtet
öfver benet för alt dölja en stor öppen flänga å
pantalongerna.) Undertecknad, som brann af begär
att lära känna fransk poesi kastade sig däremot
sommaren 1848 lidelsefullt öfver den metriskt poetiska
afdelningen, som dock, uppriktigt sagdt, då gjorde det
unga sinnet ringa glädje. Större var behållningen af
den prosaiska afdelningen, där man lärde känna ett och
annat namn, såsom Buffon, Bernhardin de Saint-Pierre,
hvars »Paul et Virginie» snart blef en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
