Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Organiseradt kamratlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGANISERADT KAMRATLIF
187
och det var så mycket mera entusiasmerande, som det
var följden af en fullständig revolution i frisinnad
modern anda.
Förut hade afdelningarna i skolan mest slagits
med hvarandra: superiorena slogo öfverallt
inferiorerna. En högre klass förde underkufningskrig
mot en lägre, och hela nederskolan med sina fem
klasser stod enligt en ärfd tradition i fientligt
förhållande till Rektorsklassen, som gjorde anspråk
på gymnasie-rättigheter öfver den lägre skolan,
det vill säga: hälsning medels hufvud-bonadens
aftagande som för lärarna och underdånighet i alla
hänseenden. Den, som gjorde motstånd, greps och drogs
med våld uppför trappan till öfversta våningen,
där rektoristerna huserade som Olympens gudar och
syndaren genompryglades och utkastades. Att klaga
hjälpte aldrig.
Vi, det vill säga vår ring och den näst föregående
hade med vämjelse åsett dessa utbrott af öfversitteri
och råhet, och vi hade beslutat, att när vår tur kom,
upphäfva detta barbariska tillstånd. Öfvergångstiden
var hösten 1847 och våren 1848. Med 1848 års
höst voro de båda afdelningarna herrar på täppan,
och vår offensiv- och defensiv-allians stadfästes
alltmera under det nämnda läsåret i vår afdelning,
inferiorerna, den lägsta ringen, och den mellersta
ringen, medii, den senare med Ernst Victor Nordling
som primus, den förra med C. R. på samma plats,
allt mera förbrödrades och till sist kände sig som
en enda klass.
Början gjordes genom en enkel Mårten-Gåsfest i
november 1847, hvarvid Blanches »Hittebarnet»
spelades i en sal vid Svartbäcksgatan, hyrd för
tillfället. Hufvud-rollernas innehafvare lefva
ännu: »Konjander» spelades ypperligt af Edvard
Björklund och hans hushållerskas, »fru Wahlströms»
roll var anförtrodd åt den, som skrifver dessa
rader. Sexan serverades, enkel, men glädjebringande,
från granngården af bröderna Floderus’ ovärderliga
gamla Funbo-jungfru, af oss alltid benämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
