- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:198

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. »Rektorist-republiken»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198 »REKTORIST-REPUBLIKEN»

Jupiter omnipotens, qui numine cuncta gubernas,
Qui semper nobis gratus es atque bonus,

Eripe me miserura lantis gravibusque periclis, Aut
suspende ferum vertice Caucasio.

Ät si nulla fides tibi, tunc me fulmine
frångås! Coelesti melius quam istius igne mori.

Af allt detta kamratskap var det dock det
musikaliska elementet, som bäst och längst höll oss
tillsammans. Vi hade två kvartetter under två år. Den
första under läsåret 1848-49 bestod af Johan Hiilphers
såsom första tenor, C. R. andra tenor, Gustaf Schram
första bas och Gottfried Wibelius andra bas. Den
sistnämnde var ledaren. Den tiden var serenadernas
för-lofvade tid i Uppsala. Inte en afton förflöt,
utan att olika studentkvartetter uppvaktade Uppsala
stads ungmor med sång om natten eller stod på gatan
nedanför toremålets fönster och började gärna med
någon stark och klingande sång, såsom von Webers
bekanta musik till Körners »Du, Schwert an meiner
Linken», af Atterbom öfversatt så:

»Hvad blixt ur sköldmöns blickar! Hur stålblank
Hildur nickar!»

Den gjorde alltid verkan som »väckaresång» och hade
då till oundgänglig följd, att ljuset tändes bakom
gardinen - och ve den ungmö, som icke vaknade och
signalerade med ljus! Hennes öde har Gunnar Wen
nerberg i sin bekanta giunt »Serenaden» drastigt
tecknat. Hvarför skulle ej vi, sammansjungna som
vi voro, äfven våga att försöka oss i den ädla
trubadurkonsten?

Ett särskildt tillfälle gaf snart »uppslaget till ett
åttaårigt dundrande tonkalas», såsom det med någon
ändring heter i den första glunten. Gustaf Schram hade
en kusin, som helte Fina Schram, som fyllde sexton
år den 20 september 1848, och som var oss synnerligen
till behag. Vi beslöto att fira henne med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free