Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Stockholm, som ej blef af, greps af en kostlig
pessimism, som dref honom att tvifla på allting, till och med
på tillvaron af något Stockholm. Tviflet häfdes genom
denna resa, då han en vacker junidag for med ångbåt
till hufvudstaden.
Han hade till skolkamrat en son af dåvarande
kyrkoherden i Vaxholm, Colliander, till hvilken han
blifvit inbjuden som gäst under några veckor. Det var
naturligtvis ett jubel att först få se Stockholm och sedan
bo i Vaxholm, som den tiden, före 1850, var något helt
annat än nu, ej en hopgyttrad villastad med ett modernt
utvärdshus för stockholmarna, utan en liten anspråkslös
småstad, som uteslutande berodde af fästningen,
men likafullt ägde mycket, som var att se och besöka
både till lands och till sjöss. Och man kan vara säker
på att »han» tog till vara allt i den vägen. Han hade
fått litet undervisning i teckning, icke på skolan, utan
enskildt, och nu kom detta till pass vid försök att teckna
fästningen, hvars pittoreska gamla torn höjde sig vackert
öfver den fula så kallade »norra donjonen» utemot
Trälhafvet, som just då var färdig med sina kassematter
i våningar öfver hvarandra, murade i granit.
Resan dit från Stockholm gjordes med en liten ångbåt,
kallad »Näcken», som hade sin station vid Strömparterren.
Det gick nämligen då en liten kanal från Strömmen
in i själfva holmens terräng, och i den kanalen
lopp båten in och ut. Färden tog väl en tre timmar,
om han minnes rätt. Prästgården låg för sig själf,
vackert och lummigt i bortersta ändan af staden. Af
dess utseende minnes han ganska klart det så kallade
torget; det bestod af en fyrkantig plats, på ena sidan
begränsad af ett hus – det var rådhuset – och på två
andra sidor af branta granitklippor, som möttes i ett
hörn, och i det hörnet stod som rättvisans sinnebild
spöpålen. Kyrkan var enkel och icke just vacker.
Förnämsta huset i staden låg nere vid hamnen och
tillhörde en handlande, hvars dotter var samhällets finaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
