Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga dam. Infödingarna uttalade hennes namn, icke
utan en släng af satir, som Ejgeni. Vid hamnen låg
också båten, på hvilken man roddes öfver till fästningen.
Han kan ej påminna sig, om roddarna voro fångar från
den på Rindön befintliga kronoarbetskåren eller artillerister.
Förnämste mannen på fästningen var en beryktad
militär, öfverste Åkerstein, en excentrisk herre, rak och
lång, med karateristiska drag och martialisk hållning,
vanligen klädd i en enradig, hopknäppt rock à la Carl XII
och med en slängkappa öfver axlarna. Uppe i sitt
mottagningsrum, dit förf. blef inbjuden, hade han en soffa,
sammansatt af kanonkulor, som gjorde, att den såg
hemsk och farlig ut att sitta på. Om honom berättades
många historier, af hvilka vi minnas ett par. Han var
med i Stralsund 1807, då staden gaf sig åt fransmännen,
och svenskarna fingo fritt aftåg under »flygande fanor
och klingande spel». Den ende, som ej ville gifva sig
var Åkerstein. Han stod, sades det, i stadsporten med
sabeln mellan tänderna och en pistol i hvardera handen
och sökte göra motstånd, men öfvermannades, afväpnades
och fördes som krigsfånge till Strassburg, därifrån
han sedan återkom, blef sist kommendant på Vaxholm
och dog där på 1850 talet. – Den andra historien låter
ännu orimligare. En kronoarbetskarl hade begått svårt
subordinationsbrott och dömdes till arkebusering. Han
satt med duk för ögonen, bunden vid en stol. Exekutionsskyttarna
ur den till Rindön kommenderade vakten från
något af den indelta arméens regementen, darrade på
handen och sköto dåligt. Mannen lefde ännu efter
salfvan. Då skall Åkerstein ha rusat fram och ur en
medförd pistol gifvit honom nådeskottet.
En seglats norr om Rindön går ej ur hans minne.
Det var han och kamraten, som ju var student, något
äldre och ansågs segelkunnig. De gingo för slör med
saxade segel och i stekande sol, då helt plötsligt som
en blixt en stormil kom med ett litet svartblått moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>