- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:207

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

akterifrån, utgjutande en massa af stora hagel, som
kommo med sådan fart och kraft, att det gjorde ondt.
Det gafs ingen annan råd än att i hast kasta om rodret
och styra rakt upp på land in i en liten vik med stora
klippor på hvardera sidan, rycka upp mast och segel
och lägga sig under dessa på sanden, medan ovädret
gick öfver. Det låg drifvor af hagel kring dem och
i båten.

När det var förbi, gick färden raskt fram till
Fredriksborg på det motsatta landet, norra delen af Vermdön.
Högst uppe på klippbranten låg då ännu den
gamla fästningen med sitt väldiga, cirkelrunda torn,
berömdt för att vara, såsom det hette, världens största
och högst belägna militärtorn, med en ståtlig utsikt
öfver haf och öar. Den tiden var sundet nedanför,
Oxdjupet, af militära skäl igengrundadt, så att vattnet vid
blåst stod som en fors öfver de sänkta stenarna. När
vi återkommo till båten, var den af vågorna lösryckt
och kastad öfver grundet, men låg lyckligtvis och högg
mot stenarna i stranden, så att man kom ner i den.
Enda sorgen var, att vinden på Rindöns sydsida var
så obetydlig, att de måste ro hela den långa vägen hem
till Vaxholm, och det var sannerligen inte roligt, men
det gick.

Ej afskräckta af dessa missöden, styrde de en vacker
dag norrut genom Kodjupet ut på Trälhafvet. Där blef
det riktig seglats, men så hade de också kyrkoherden
själf med sig i båten. Han skulle i något ärende bort
till Öster-Åkers prästgård, och pojkarna fingo följa med,
sonen som styrman vid rodret, skolgossen i fören som
lättmatros. Det var en ljuflig färd, den första egentliga
sjöresa, han gjort, girig att lära sig litet seglationskonst.
De stego i land vid Margretelunds herrgård och kommo
därifrån till Öster-Åkers prästgård, han minns ej huru, men
förmodligen till fots, ty båten lämnades vid gården, och
vägen var ej värst lång. Att han ej minns det, berodde
därpå, att han var alldeles upptagen af en bekantskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free