Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans gamla kärlek. Ehuru han ingenting förstod af
arkitekturen, häpnade han öfver storleken och beundrade
några prydnader, såsom bronslejonen på den
norra sidan och de stora karyatiderna på den västra.
Men han stannade ej vid det yttre; han ville också in,
och det lyckades längre fram. Han hade hört talas
om »Stenmuseum» – så benämndes af allmänheten de
salar i nordöstra flygeln, som då inneslöto svenska
statens skulpturgalleri, där Sergels »Amor och Psyche»
fäste hans uppmärksamhet. Sagan var honom bekant
från en latinlektion i katedralskolan under latinskalden,
sedermera professorn P. J. Pettersson. Stor förvåning
väckte Fogelbergs Odin – men kanske mest det
mäktiga galleriet själft, ty en sådan sal hade han aldrig
kunnat tänka sig. Egendomligt var, att han och
kamraten funno vägen in på öfverståthållarepalatsets gård.
De hade hört talas om den, och man blef djärf af att
så där befinna sig på ett slags upptäcktsfärd i hufvudstaden.
Inne i Riddarholmskyrkan, som de naturligtvis
funno obetydlig i jämförelse med Uppsala
domkyrka, fylldes de af mäktiga känslor inför Gustaf Adolfs
och kung Carls, den unges hjälte, grafvar. – Resan
blef äfven »epokgörande» däri, att det var första gången
han spisade på en »källare», såsom restauranger alltid
kallades på den tiden. Det var på den gamla, ännu
berömda Skomakarekällaren det skedde.
Därmed var den stora färden så godt som slutad.
Det återstod bara att vandra omkring till några af de
stora platserna och torgen, att se vaktparaden och dricka
kaffe på gamla Castenhof vid Gustaf Adolfs torg, där
nu Hotell Rydberg står. Nu var det bara fråga om,
huru man väl skulle komma hem igen till Vaxholm.
Grönsaksbåten var längesedan afgången. Men kamraten
visste råd. Han kände en Roslagsskeppare, som skulle
segla hem förbi Vaxholm på aftonen. Han uppsöktes
vid någon hamnplats, och se – det gick. Skutan, som
aflämnat sin last, var alldeles tom. Skepparen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
