Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Sommarutflykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 SOMMARUTFLYKTER
hans hustru jämte en matrospojke utgjorde
hela besättningen. Därtill kommo nu de tvenne
ungdomarna. Klockan sju lades från land och hissades
segel, och det bar af i sjungande fart med god vind
- och det må han säga, en sådan färd har han aldrig
varit med på. Skutan flög fram, och de trötta gossarna
voro innan sängdags hemma i den stilla prästgården. Nu
var han fullkomligt botad för sitt barnsliga tvifvel.
Äfven i närheten af Uppsala blef han inbjuden till
ett hem med kamrater, hvilket för honom öppnade glada
och inbjudande framtidspersepktiver. Det har flera
gånger i det föregående talats om Gottfried Wibe-lius
såsom klasskamrat. Han och hans broder Olof, som var
yngre, bodde först under terminerna i vår närhet och
flyttade sedan hem i fars gård med sin hushållerska,
Greta. Där blef bekantskapen intimare, än den
varit, särskildt då gossarnas moder och syster, den
sedermera bekanta sångerskan Betty Wibelius vid sina
besök i staden togo in på gården hos gossarna. Den
första människa C. R. vet sig ha brefväxlat med,
var den snälla fru Wibelius, en särdeles treflig och
vänsäll värmländska. Nu dröjde det ej länge, förrän
C. R. blef hembjuden till deras hem på landet. Fadern,
assessor Wibelius var kronofogde i trakten väster
om Uppsala. Familjen bodde på en liten gård Husby,
i Gryta socken icke långt från Örsundsåns utlopp i
Lärsta-viken, den västliga utvidgningen af Mälarens
nordligaste fjärd, Ekoln. Någon naturskönhet kunde
trakten icke skryta med, men det var landtlig
trefnad där, hyggliga boningshus med gästfrihet och
vänlighet innanför dörrarna, och så ån med badställe
och båtar nedanför den höjd, där bostaden med sin
gård var belägen.
Musik från morgon till kväll, sång af oss alla fyra
ungdomar, och dessutom äfven pianospel, särskildt af
Gottfried, som var en drifven musiker. Han var ett
och ett kvarts år äldre än sin gäst från staden. Där
lärde han första gången känna Bellman och vistades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
