- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
I:225

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPILOG 225

och ombådos fortsätta. Och den ena sången aflöste den
andra, allt medan man beundrade den förnäma och på
samma gång så älskvärda gamla damens sätt att tala
till studentgossarna, som särskildt grepos af den
djupa malmklangen i hennes vackra altröst.

Plötsligen frågade hon: »Men herrarna äro bestämdt
hungriga?» och innan de hunno svara, hade hon gifvit
hofmästaren en vink och en order, och efter en
kort stund kommo, alldeles som på teatern ibland,
två betjänter bärande ett med goda saker i mat och
dryck fulldukadt bord genom de öppna dörrarna, och
ett ögonblick därefter voro de öfverraskade sångarna
i färd med att spisa och konversera och svara på
frågor, hvilka de voro och hvart de ämnade sig på
sin vandring.

Till sist hade den ädla värdinnan blott en enda bön
att framställa: »Vill ni inte vara så artiga, mina
herrar, och sjunga folksången!» Det var naturligtvis
den gamla: »Bevare Gud vår kung*, som menades. Den
hade de aldrig sjungit. Särskildt prostesterade
första basen i all stillhet och påstod, att han
inte kunde den Första tenoren afgjorde saken till
sist: han svarade för sin stämma; de andra hade ju
hört sången många Herrans gånger, och hvar och en
fick göra sin stämma genast efter gehör. Nog af -
det gick, till och med två strofer, och tacksamheten
var mycket varm. Därmed reste sig riksmarskalkinnan,
böjde lätt på hufvudet med ett tack och försvann med
sina båda tärnor under sångarnes djupa bugningar. Det
var helt enkelt ett minne för lifvet att under sådana
omständigheter få hylla Sveriges förnämsta dam,
numro ett bland »Rikets fruar».

Stärkta både andligt och lekamligt och uppriktigt
glada öfver att deras enkla prestationer tagit sig
så pass bra ut, fortsatte de vandringen. Det var
under eftermiddagens nedgående sol de gingo vidare,
hvilket be-

15. - C. R. Nyblom. L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free