Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG 227
styrda ut på hissens plattform. Där stego de ned
i tunnan, först två med sin blossförande stigare
stående på tunnans känt, och sedan i en annan tunna
de öfriga två med samma slags följeslagare - dock
med den lilla skillnaden, att endast den ene af dessa
var en verklig arbetare; den andre var den yngre af
sångarnas Dannemora-kamrater, hvilken som en hjälte
skötte sitt värf. Det svåraste ögonblicket var, då
man skulle stiga ned i det vingliga fordonet. Var man
vackert och väl nere i tunnan, då var det ej annat att
göra än öfver-låta sig i Guds hand och följa med. Det
varade för resten ej länge, förrän man befann sig
i ett fullständigt mörker, däri dagsljuset alldeles
försvann och endast det fladdrande blossets röda sken
svagt belyste de mörka och fuktiga bergväggarna. Men
ännu ett hemskt ögonblick kom - då man mötte den
uppgående tunnan, lastad med större och mindre
malmstycken. Tunnan stötte flera gånger mot berget,
och faran låg däri, att något stycke kunnat lossna
och falla. Men det gick bra. Efter femton eller tjugu
minuter var första halfvan af kvartetten nere, och
kort efteråt kom den andra. Utsikten öfver den väldiga
underjordiska sal, som där mötte dem, med hundratals
små ljus, som lyste för arbetarna, och med hundratals
pickande hammare var öfverväldigande. De uttryckte
sina känslor med att sjunga »Neckens polska», så att
ekot rungade i jordens innandömen, medan hamrarna
för en stund tego stilla. Men snart måste de skynda
undan i en så kallad »ort», en inhuggning i berget,
ej större än att fyra, fem personer där kunde rymmas -
ty där i närheten skulle ett sprängskott affyras. Man
trafvade dit öfver ett slags underjordiskt källflöde
på en rankig spång. Där för-flöto några ögonblick
af en evighets längd i dödstyst väntan. Plötsligt
kom ett dån, som om berget störtat samman, och dess
ljudvågor verkade nästan påtagligt på trumhinnan i
många sekunder, innan man vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
