- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:18

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. »På kondition»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 »PÅ
KONDITION»

mande, hvarvid värden alltid vid bordet tillagade en
bål på gammalt manér från början af 1800-talet. Det
lät ju litet underligt, när man inte var van därvid,
att höra till ett ackompanjemang af två sopraner
i terzer och sexter sjungas af mansrösten en sådan
dryckesvisa som denna: »Skrala ni, jag hellre dricker
- Näsan sticker - Uti glaset; - ty på kalaset -
där har jag min högsta fröjd . .. En gång var jag
ock betryckter, - mycket kär och dito nykter. - Jag
blef så mager - så matt och svåger. - Men den tiden
är förbi, - Gudskelof, den är förbi!» ...

Hans vänlighet mot alla, äfven C. R., var stor
och uppriktig. Speciell vänlighet visade han däri,
att han förärade studenten sin »Sillsallat», sina
öfversättningar från Voss, i hvilka hexametern var bra
behandlad, samt sin räknebok, som tydligt ådagalade
hvilken utmärkt räknekarl han var. Han dog på hösten
1857 på Åker, där han och förf:n då sammanträffade vid
August Peterssons bröllop med husmamsellen. Han var
frisk under festen, men afled hastigt strax efter den.

Hans dotter Hertha, tre år yngre än sin syster,
var en bländande koloratursångerska, som gjorde
alla de stunder, då hon lät höra sig, till riktiga
konsertstunder. Hon utförde med största lätthet
de svåraste violinfiori-turer. För öfrigt var hon
en blid, stillsam, i sig själf försjunken kvinnlig
personlighet. Hon led nog efter en olycklig kärlek,
men därom skola vi ej tala. Med sin sång hade hon
vunnit ett väl förtjänt anseende som konstnärinna
genom uppträdanden på operascener både i Tyskland
och här hemma. Men snart drog hon sig undan från
offentligheten samt lefde och dog på Åker 1887. Hon
hade varit medlem af Musikaliska akademien allt sedan
år 1850. Vi återkomma ännu en gång till henne, när
vi hinna in på kapitlet om musiken på Åker, som där
i familjen var stämningens midtpunkt.

Sonen, kammarherre Adil Westerstrand, spelade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free