Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Musikstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
MUSIKSTUDIER
kvartetter, särskildt den i G-moll, hvartill kommo
Men-delssohns italienska och skotska symfonier och
uvertyren till »Fingals Höhle», som han älskade
särskildt. Dessa hörde han så ofta och blef så
förtrogen med dem, att han, när han sedan fick höra
dem för orkester, kunde gifva så mycket nogare akt
på instrumenteringen. Han har aldrig glömt, när han
första gången hörde en symfoni för full orkester. Det
var 1851 i februari under familjens vistelse i
Stockholm. Foroni med hofkapellet gaf den första
symfonikonserten i Stockholm i Lacroix’ salong. Det
var Beethovens »Sinfonia eroica», som utgjorde
hufvudpjäsen. Huru kunna beskrifva hänförelsen,
öfver hvad han då fick höra - t. ex. det, som han
kallade kavallerichocken i slutet af första satsen,
då basunerna förkunna segern i hvirflande triolskalor
- eller den himmelska sorgmarschen med sina suckar
- eller scherzos skildring af lägerlifvet och den
förtjusande valthorns-trion! Äfven Fingals Höhle
eller Hebriderna, som blef hans ungdomskärlek och
som han aldrig förgäter. Han blef så förtrogen med
dessa och sådana musikverk, att han fördref tiden
på kuskbocken vid de långa färderna till Jakobsberg
med att bit för bit i minnet genomgå, hvad han lärt
sig af pianot eller orkestern. Under sådana stunder
lefde han rent af ett ekstatiskt lif. Det enda af
dessa mästerverk, som han var med om att utföra, var
Beethovens septett, nämligen fyrhändigt på piano,
då han spelade basen. Första gången, han hörde den
utföras med vederbörliga instrument, var hösten 1861
i Paris på en Concert populaire under Pasdeloup. Döm
om hans utomordentliga öfverraskning, då han hörde
valthornets solo i det lilla härliga largo i moll, som
inleder finalen! Det var en första klassens konstnär,
som blåste den uppgående kroma-tiska skalan på ett
horn utan klaffar. . .
Därförutom spelade fru Rönqvist vackert och
musikaliskt åtskilliga af Beethovens sonater, som
han då hörde för första gången, af hvilka Sonate
pathetique
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
