- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:30

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Musikstudier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30
MUSIKSTUDIER

fången såsom den skönaste typen för Geijers visor, var
den till Jenny Lind skrifna »Mod och försakelse». Men
Geijer skapade äfven kvartetter, körer och marscher
för studentsången, hvilka genom sammansmältning
af ord och musik blifvit odödliga. Sedan kom Adolf
Fredrik Lindblad, som med växlande framgång satt egna
ord till många af sina visor vid piano, men alltid
är en mästare i det musikaliska, medan ordformen
ibland är något ofullkomlig. Men vid ett utförande,
då man fullt ger sig hän åt kompositionens säkra
ledning, försvinner den punkten eller svagheten i
det poetiska uttrycket i texten. Motsatsen äger rum
hos C. J. L. Almqvist, hvilken är en ordets mästare
som få, så att hans text rör sinnet snart sagdt som
verklig musik, under det att de ofta barnsliga eller
sökta melodierna i hans »Songes» med några undantag
röja föga musiksinne.

Däremot blef Gunnar Wennerberg, studentlifvets
musikskald, vid midten af förra århundradet, i sin
tondiktning liksom en sammangjutning af Geijer och
Lindblad, med den förres imponerande storhet i de
fosterländska anslagen, och med den senares innerliga
lyrik i visor och duetter och trior, samt med sin
genius i den ofta gripande humor, hvarmed han i
Gluntar och buffa-trior dramatiskt skildrade sin tids
poetiska studentlif, mästare i både ord och toner.

På progress och kulmen följer sedan regressen, först -
det måste sägas - hos Josephson, som var en utmärkt
musiker med god inspiration och melodibildning,
men icke så lycklig i de ord, han mången gång
själf lade under sina visors musik. Sedan följer
Josephsons och författarens vän, gamle Scholander,
som lätt smidde vers i en viss folkton, men icke var
just lycklig i alt tonsätta dem. Allra sist skulle
då komma i denna sjunkande utvecklingslinje ingen
annan än - författaren själf, på den enkla grund,
att han utgifvit några häften sånger och visor samt
skrifvit några (5 stycken) offentligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free