- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:39

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Två flammor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ FLAMMOR
30

musikvännerna, Fries och Westman, violinen och
violoncellen.

»Lycksaligare tid än maj månad under det året har jag
aldrig upplefvat.» Se där en utgjutelse i bref till
den trofaste vännen Gustaf Schram, hvilket ännu finnes
i behåll. »Aldrig hade jag förr förstått, hvad det
ville säga att älska och vara älskad tillbaka af en
flicka, som var i mina ögon den bästa i världen. Mina
känslor voro sådana, att jag i vissa ögonblick velat
dö, för att inte lefvande nödgas känna, huru ett
sådant tillstånd upphörde. Jag vill inte tala om
hennes yttre, bara om hennes ögon. De liknade ett
lekande, blågrönt vatten, hemlighetsfullt, tjusande,
när hon kastade blicken på en - icke alls djupa, men
simmande, klara och ljufva under en genomskinlig slöja
af oefterhärmligt behag. Hennes mun var det vackraste,
man kunde se, men jag längtade ej efter att kyssa
henne, ty hon hade bortjagat allt materiellt ur mina
tankar. Det var hennes själ jag älskade, och den var
i mitt tycke sådan, att en ängel kunnat afundas den»
. . .

Ja, så lät det, när allt var förbi och Calle den
28 juli 1851 biktade sig för sin bäste vän bland
kamraterna. Han var så betagen, stackare, att han
till och med fånade för sig själf om att genast resa
till Uppsala, taga graden till 1854 års promotion
och söka bli lärare eller i värsta fall präst, för
att snart kunna gifta sig med henne! »Men hade ni då
sagt något till hvarandra?» frågar man. Nej, inte
ett ord. Men under en månads frånvaro i Stockholm
hade hon skrifvit till en gemensam väninna och
uttalat sig på det kärleksfullaste om C. R., som
fick läsa det brefvet och därmed lyftes upp i sjunde
himmelen. När hon återkom, skref C. till hennes
broder ett kärleksdoftande bref, som denne visade
henne. Sålunda hade de båda sett svart på hvitt om
känslornas motsvarighet. Det behöfdes bara ett ord
för att göra allting klart. Efter detta kom det vid
en båtfärd på sjön Marviken till en blyg och fånig
förklaring, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free