- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:59

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Studenttåget till Kristiania 1852

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDENTTÅGET TILL KRISTIANIA 1852
59

fångne», trollbundna, och det usla samvetet teg -
det var också med i sammansvärjningen. Nog af, han
blef hemma, satt i den lugna, solbelysta våningen,
utan stoj och oro, sjöng svenska och norska visor
af Geijer, Kjerulf och Josephson, läste vers, både
andras och egna, och »passiaren» gick däremellan som
»en fös». O, hvilket minne! Och nu?

Allt är slut! - De läppar röda länge sedan upphört
glöda . . .

Dock - det må tilläggas, att man gjorde bot och
bättring på det viset, att man på eftermiddagen for
ut med vagnar till Kolsås, där kamraterna kommit ned
från bergbestigningen, och deltog med dem i deras
glada måltid i gröngräset, hvarefter man följde med
hela församlingen på den vackra återfärden med ångbåt
till Kristiania i den Ijufliga sommaraftonen.

Men det var därmed icke slut på den dagen. Vi voro
bjudna allesammans, hela familjen med gäster, på dans
hos professor P. A. Munch, den berömde historikern, på
hans landtställe, Lill-Fröen, utanför Kristiania. Alla
hade rest förut utom fröken Christiane, han och ännu
en af kamraterna. Kusken visste ej, hvar Lill-Fröen
låg, vår fröken icke heller, endast vägens riktning
från staden var henne bekant. Det var således på måfå
vi reste af - och en irrfärd vardt det. Vi lämnade
staden kl. 10 i den ljusa sommarnatten, men först
då det var som skummast, kl. ^12, voro vi framme,
och sista delen af vägen hade gått öfver gärden,
ängar och diken, på ett verkligen halsbrytande sätt,
dock jämt under de lifligaste skrattsalfvor. Vid
framkomsten var det först att göra bekantskap med
värdfolket, professor Munch och hans fru, bägge fina,
i bästa mening aristokratiska personligheter, och
deras döttrar, af hvilka den äldsta var en bländande
skönhet af omkring tjugu år. Hvad var naturligare,
än att han bjöd upp henne till en vals? Men det skulle
han sannerligen inte ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free