- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:68

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Efterdyningar. Hemfrid, besök och studier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 EFTERDYNINGAR HEMFRID, BESÖK
OCH STUDIER

förstugutrappan, utbröt hon: »Au nom de Dieu,
dites-moi, qu’est ce que il-y-a?» Han svarade:
»Il-y-a que, apres mön voyage je me sent tout å-fait
desillusionné, et qu’il faut en finir avec notre
enfantillage d’amour, mais restons amis!» Utan ett
ord reste sig den arma människan, försvann upp på
sitt rum och syntes ej på flera veckor. Fru R., som
sett scenen från barnkammarfönstret, bragte honom
sedan den sorgliga underrättelsen att m:lle Jane
fått underlifskramp och var sjuk, så att man måste
använda blodiglar.

Men i afseende på själfva saken, så sade först
fru R. och sedan brukspatronen, att de tyckte det
vara för väl, att det var förbi med det orimliga
förhållandet mellan en nitton års student och en
kvinna på tjugufem år, om inte mera, för resten
utländska och efter allt utseende i samma tarfliga
existensomständigheter som Calle själf. Han tackade
af hjärtat Gud, att det var slut.

Emellertid blefvo veckorna delvis odrägliga under
sensommaren. En lång tid var hon nästan osynlig,
och när hon kom ned igen i familjen, var det
hufvudsakligen för att säga farväl Sedan hon vistats
på Åker ett helt år, försiggick afskedet utan några
scener och utan all bitterhet och ovilja. Äfven han,
som varit den egentliga orsaken till det sorgliga
förhållandet, men omöjligt kunde af herrskapet
tillräknas någon skuld i dess uppkomst, kunde ej annat
än längta efter en skilsmässa, som var nödvändig, och
han kände likasom alla andra medlemmar i kretsen en
verklig lättnad, när m:lle Jane den l oktober 1852
afreste från Åker. Om hennes vidare öden ha vi ej
förnummit det minsta.

Han är rädd för, att dessa hans föregående
ord kunde synas hjärtlösa. Men så är alls icke
meningen. Herrskapet ensamt afhandlade saken med
henne. Vi talade så godt som aldrig därom. Fru R ,
som också var full af medlidande med sin guvernant,
fann dock klart och tydligt, att han ej rådde för
utgången, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free