- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:73

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Efterdyningar. Hemfrid, besök och studier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EFTERDYNINGAR. HEMFRID, BESÖK OCH STUDIER
73

stift. Mankell hade sagt, att han skulle vilja
spraka litet med fugaförfattaren, hvars visor han
fann antagliga. Däraf blef dock intet: han såg aldrig
Mankell. Men dennes omdöme gjorde, att han sedan till
Kristiania-resan vågade taga det djärfva steget att
erbjuda visorna åt Hirsch, för att få Pallin med på
färden. Han såg också Rathsman för sista gången, ty
han dog vid ganska unga år i sin fädernestad Linde,
vill han minnas. När han snart därpå skulle resa
hem med familjen, kom begagnandet af pianot som en
obehaglig påökning i hyran för rummen. Delinkventen
erbjöd sig att betala af egen kassa, men det tillät
dock ej brukspatron .. .

Från 1852 års vinter i Stockholm minns han för
öfrigt, att han då gjorde en af sina märkligaste
ungdomsbekantskaper: Richard Schram förde honom
tillsammans med Henrik Wennerqvist, den härligaste
basbaryton han någonsin hört, en dramatisk sångare
som få, en yngling med ett kamrathjärta som ingen,
stor och frodig, med öppna drag, jovialiskt uttryck,
en Stockholms goddagspilt af första rang, men nobel
i sin smak och städad i sitt uppträdande, glad själ
och gentleman i en person. Vi blefvo genast goda
vänner och tycktes passa för hvarandra. Vi kommo
ögonblickligen att sjunga gluntar, och det blef
sedan en hufvuduppgift för oss båda i sångsällskapet
O. D. Där intogos vi på samma dag, hvarför äfven våra
porträtt stå bredvid hvarandra i O. D:s album. Vi
voro födda samma år, exercerade beväring samtidigt,
då han var kompaniets klockare, och vi trodde båda på
ett långt samlif. Men det var icke så väl. Han dog,
tyvärr, redan år 1879. Men hans vänner hafva aldrig
förgätit honom. O, så han sjöng! Som en konstnär redan
vid tjugu år. Samsången med honom var C. R:s bästa
sångskola: den satte för lifvet prägeln på dennes
eget föredrag.

Slutligen ett litet minne från samma vinter. Han hade
ju då några månader talat franska, sådant det var. Nu
ville han gärna veta, om han kunde det så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free