- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:85

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En termin i Uppsala. - Sista halfåret på Åker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN TERMIN I UPPSALA. - SISTA HALFÅRET
PÅ ÅKER 85

mäktigaste gestalter, en boren syster till Shakspeares
Lady Macbeth, sorn han några år senare fick lära
känna både genom läsning och på scenen.

Genom dessa föreläsningar kan han anse sig ha fått den
första gripande inblicken i en af världslitteraturens
yppersta diktarter, och han får, som sagdt, snart
göra bekantskap med grekernas yppersta medtäflare,
Shakspeare, då han samma års jul af brukspatron
Rön-qvist fick den engelska mästarens dramer i
Hagbergs öfversättning till julklapp.

Det andra ämnet, som lekte i hågen, var estetiken. Han
hade, som vi sett, redan börjat därmed på landet,
men nu blef det allvar af: han anmälde sig att
höra Bernhard Elis Malmströms föreläsningar öfver
Tysklands klassiska poesi. Malmström förestod då
som docent åt Atterbom dennes professur. Det var
Göthe han sysselsatte sig med. Malmström bodde den
tiden i Skytteanum i en dubblett högst upp under
taket. Det var ett par låga rum med små fönster,
men med härlig utsikt på en sida åt den vackra
Skytteanska trädgården, å den andra till Riddartorget
och Domkyrkan. Hans föreläsningssal låg på nedra
botten i huset - ett rätt stort rum med fönster
åt den kringbyggda gården och därför ganska skumt
och otrefligt. Det var där »han» 12 år senare själf
skulle föreläsa första gången. Malmströms person var
en uppenbarelse för lärjungen. Han var då 37 år, men
han såg ansenlig och sträng ut som en gammal man. Hans
höga gestalt, hans lugna, nästan majestätiska gång,
hans djupa, klangfulla stämma i förening med den
klassiska värdigheten i hans språk imponerade otroligt
på hans åhörare. Han steg lugn och melankolisk in
i det ogästvänliga auditoriet med hatten på, medan
vi reste oss, steg upp i katedern, lyfte på hatten
och såg sig omkring, men satte den åter på sig samt
förblef betäckt under hela föreläsningen. Han läste -
som alla andra - upp den ur sitt skrifna manuskript,
med en viss entonig klang, som blott sällan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free