- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:93

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En termin i Uppsala. - Sista halfåret på Åker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN TERMIN I UPPSALA. - SISTA HALFÅRET
PÅ ÅKER 93

barn och alla, som saknat honom. Då slog med ens
sorgens åskstråle ned. Andra dagen han var i sitt
sörmländska hem, kom bref från far, att Gustaf,
han, som jag kysst till afsked för ett halft år,
plötsligt insjuknat i strupsjuka och aflidit af
kväfning, innan de hemmavarande hunnit ens det minsta
misstänka en sådan utgång. C. R. var som bedöfvad
af det oväntade slaget. Det var ej annat att göra,
för att i möjligaste måtto trösta och bistå far, än
att i flygande hast åter anträda resan tillbaka till
Uppsala. Denna resa blef en verklig »via doloris». Han
grät bittra tårar och knotade mot ödet. »Hvarför
skulle den lilla Guds ängeln icke få lefva?» Den
tviflande frågan blef fröet till hans tröst. Han
kom att tänka på, att lille Gustaf Herman passade
bättre bland änglarna än nere vid Dragarbrunnsgatan,
då han icke hade någon moder att se om sig. Calle
hade visserligen tänkt sig själf bli för honom i
mors ställe; men det var visst en öfvermodig mänsklig
tanke, som måste stukas och blef stukad! I sin sorg
satte han sig under ångbåtsfärden att skrifva några
verser, som trycktes i gården.

Se här är den:

O, hvar är du, älskling för oss alla, skönsta länk i
hemmets brutna krans? Skall ej mer din glada stämma
skälla, aldrig stråla mer ditt ögas glans? Lekte du
ej frisk i västanfläkten, log du ej med fröjd mot
solens blick? Blef du trött i första morgonväkten af
det lif som knappt du skåda fick?

Du är borta. Vid den tysta härden

dina käca nu begråta dig.

O, jag tänkte dock, att du på färden

genom lifvet skulle följa mig;

tänkte så: när det till afton lider,

blir dock jag en gång din hjälp, ditt stöd.

Vid min hand du möter lifvets strider:

Du är min, ja, min i lif och död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free