Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En termin i Uppsala. - Sista halfåret på Åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TERMIN l UPPSALA. - SISTA HALFÄRET
PÅ ÅKER 99
pegas, månne? ...» Midt för Maria kyrka befanns gatan,
efter någon omläggning på hösten, presenterad i
körvägens midt likasom en öfver- och en undervåning,
med en fots höjdskillnad mellan båda. Midt i en
svärm af skolpojkar körde skjutskarlen så ovårdsamt,
att släden stjälpte och resanden under barnens
jubel rullade ut och hamnade i en drifva. Pojkarna
hurrade och skrattade; »han» gjorde detsamma, men
var arg. Detta var »intåget»! . . .
Följande dag, den 20 gjorde han på förmiddagen
uppvaktning hos baron von Beskow och fann i honom en
i hög grad fin och intagande gammal man, som genast
bjöd honom på middag till följande dag, en bjudning,
som han dock måste försaka, då han ej visste af den
på förhand och hade därefter inrättat sin hemresa med
»förbud» och hämtning vid Läggsta. Det var emellertid
förargligt. Han fick nämligen veta, att han hade
två kamrater på Parnassen, Carl Gustaf Strandberg,
adjungerad i Svea hofrätt, och Fredrik Sander,
studerande af Södermanlands och Närikes nation i
Uppsala. Sekreteraren stämde ungdomarna till sig
kl. 6 på aftonen, så kunde de göra bekantskap och
följa honom åt till Börsen, där sammankomsten hölls.
Så skedde. Kl. 6 stodo Sander och C. R. utanför
n:r 18 Skeppsbron och mönstrade hvarandra i
lyktskenet. Strandberg och baron v. Beskow kommo
i detsamma och så bar det af tillsammans till
Merkurii-templet vid Stortorget. Där placerades vi -
icke som nu, först nedanför estradens skrank, utan
genast innanför detta på en med kronkläde betäckt
tvärslå till vänster i skrankets hörn, utsatta för
menighetens ögon och tungor. Inte kunde vi tänka,
att vi en gång i tiden skulle sitta på hvar sin
af de där stolarna! Jo väl Strandberg, som var
akademiskt anlagd, och kanske äfven Sander, som
fick första priset, men aldrig i världen Calle från
Dragarbrunn! Men det gick därhän, tio år före Sander,
tjugusex år senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
