- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:114

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Pluggtid. Tentamina. Kamratlif 1854-1855

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 PLUGGNING TENTAMINA.
KAMRATLIF

var han där. Tänk er nu den stränge Olivo, biktande
sin kärlekssaga för en tjuguettåring som nyss kommit
till Uppsala! Nå ja, det gick ändå. G. R. kände
sig riktigt rörd af situationen, behandlades på det
finkänsligaste af den sörjande mannen, rusade hem,
grät en stump, bad en liten stump och skref den
elegiska dikten om den unga modern, som gick bort
från man och småttingar i ett enda drag, och gick
därpå till sängs med lättadt sinne. Dikten antogs
och trycktes, men har gått förlorad. Belöningen kom
i form af en »långschal», d. ä. 100 Rdr. Rgs.

Från den dagen hade han en trogen beskyddare i
den något torre, men i Uppsala mycket betydande
pro-fessoren, som aldrig glömde vårt första möte i
sorgens dagar. Med dessa två prof hade C. R. blifvit
invigd till efterföljare af den från Uppsala då
försvunne Nybom. Äfven namnlikheten bidrog i någon
mån till arfföljden. Ett infall af honom må i detta
sammanhang ihågkommas. En dag, då vi vid ett af hans
besök i Uppsala, råkades på Riddartorget, började
storklockan ringa. »Ja, nu är det din tur!» utropade
Nybom. »När jag var ung som du, kunde den där klockan
aldrig dåna öfver en graf, utan att jag förtjänade min
’långschari»

Men eftersom vi sysselsätta oss med dessa versaffärer,
må här anföras några sådana, som tillhöra detta
skede af G. R:s lif. En värderad kamrat i Upplands
nation bortrycktes 1854 af koleran och fick af
»honom» å nationens vägnar en minnesruna. Han
begrofs i nationens graf och på minnesstenen läses
ännu hans namn Carl Fredrik Sundin. De kvarlefvande
föräldrarnas tacksägelsebref var honom dyrbarare än
någon »långschal».

Men 1855 i början af hösten afled ärkebiskop Holm
ström, och då han varit hedersledamot i Upplands,
Stockholms och Gestrike-Hälsinge nationer, sökte alla
tre förmå C. R. att å deras vägnar skrifva en gemensam
dödsruna. Efter öfvertalning gick det slutligen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free