Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Pluggtid. Tentamina. Kamratlif 1854-1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLUGGNING. TENTAMINA. KAMRATLIF 129
emot Nyblomianum, ty han hade flere yngre bröder,
som störde honom. Han anhöll då att få studera
hemma hos C. R. Björn läste om blodomloppet och
nutritionen; C. R. repeterade Homeros’Iliad. När
Björn genomgått en afdelning, redogjorde han för
kamraten, som fann fysiologien högst intressant,
och när denne genomgått en rapsodi i Homeros,
relaterade han innehållet för vännen. Det var gåfva
och gengåfva jämte ombyte af arbete och hvila -
en riktigt kamratlig växelundervisning.
Ett på sin tid icke obetydande vetenskapligt
studentförbund bör här icke förbigås, nämligen
den i början på 1850-talet bildade »Humoristiska
föreningen», där C. R. invaldes vårterminen 1854. Den
sysselsatte sig med humoristiska ämnen, dels i
föredrag, dels i disputationer öfver uppställda
teser, äfvensom diskussion öfver liknande ämnen ur
historia, litteratur och språk. Vår ordförande var
Vilhelm Svedelius, då varande akademiadjunkt, som
öfverträffade sig själf i sin egendomliga blandning
af humor och allvar och samman med oss alldeles
liknade en gammal student. Föreningen bestod blott
af en 30-40 man, bland hvilken utan tvifvel Christian
Clason, den djupe tänkaren och mångkunnige forskaren,
intog främsta rummet. C. R. lärde närmare känna honom
hos lagmanskan Boström, där han var lärare för sin
beskyddare professor Boströms brorsöner, senare
excellensen och landshöfdingen. Ännu lefva några
medlemmar, nämligen f. d. statsrådet och presidenten
Henrik Lovén samt envoyén Burenstam. Bland sina
närmare vänner minnes C. R. legationssekreteraren
Lasse Rosén, kvick och älskvärd kamrat, fornforskaren
Nils Djurklou, Gustaf Fahnehjelm, storjägaren
dr Wilhelm Lindblad m. fl. Emellertid blef
sällskapet ej långlifvadt. Det upplöstes 1856 med
Svedelius’ öfverflyttning till Lund som professor i
historia. Förnämsta vinsten af sammankomsterna var,
att man lärde sig ej vara blyg, när det gällde
att framträda inför åhörare och att man gjorde
bekantskap med
9. - G. E. Nyblom. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
