Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Promotion. Sångarfärd. Hällefors 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 PROMOTION. SÅNGARFÄRD. HÄLLEFORS 1857
efter sina anhöriga. »Hans» blickar gingo till
södra damläktaren, granskande raden af där
sittande kvinnliga gäster. Midt på första bänken
bland en bukett af ljusa vårfärger, möttes ögat
af en svart barége-klänning. Det var hon, hans
ungdomsflamma. Mot ordern, att »all sorg aflägges
för dagen», satt hon där verkligen sorgklädd - hon
bar sorg efter en tant - utan alla slags prydnader;
men huru glänsle hon icke med sin ungdomliga fägring
i denna enkla dräkt! Vi växlade omärkliga hälsningar
och igenkänningstecken. Från den stunden tog han ej
ögonen från henne. Och vi magistrar hade dock ett
och annat att passa på.
Vi hade först och främst att lyssna till vår vältaliga
promotor, Bottiger, som att börja med talade på latin,
men sist i sitt personliga tal till oss började så:
»Från romarspråket med sitt järn och stål Vi vända
åter till vårt modersmål.»
Vidare hade vi att deltaga i den då ännu använda
ceremonien med böckerna. Hvarje promovend hade efter
order en bok med sig. Vi hade psalmböcker. Förr i
världen begagnade man stora dammiga lexica. Vid en
punkt i det latinska ceremonielet utropade promotor:
»Aperite libros!» (Öppnen böckerna!), och vi öppnade
dem; därpå sade han: »Légite!» (Läsen!), och vi
mumlade af hjärtans grund; sist yttrade han: »Cläudite
li-bros!» (Sluten böckerna!), som verkställdes ined en
duktig smäll, som förr i tiden medförde ett dammoln,
ju tjockare, dess bättre. Därmed symboliserades
afskedet från den filosofiska fakulteten, som vi
aldrig mer skulle låta oss examineras af. Slutligen
hade vi också kantaten. Orden af C. R. kommo vackert
fram i Josephsons tondräkt, särskildt en cavatina för
sopran. Nästan allt var för resten musik från 1854 års
promotion, till hvilka »han» fick skrifva nya ord,
hvilket ju icke var ett alltför roligt uppdrag. Men
det lät bra. Mot slutet förekom »kör af promovendi»,
som poeten fått Josephsons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
