Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Promotion. Sångarfärd. Hällefors 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l tiO PROMOTION. SÅNGARFÄRD.
HÄLLEFORS 1857
ligen ovanlig - icke skön, men intagande, omgifven
af en charme, som var alldeles betagande. Hon
verkade på honom, såsom ett slags siren. Isynnerhet
de outgrundliga, vattenblåa ögonen behärskade
uttrycket. För öfrigt gjorde hufvudet med sina ljusa
lockar, sin milda rundning, den låga pannan och munnen
med det oskuldsfulla leendet snarast intryck af ett
barn. Men hennes rätt djupa, vibrerande stämma stod
närmast i samklang med ögonens trolska fägring.
Naturligtvis dansade han första valsen med henne. Midt
i virrvarret måste vi beundra Carolinasalen i sin
promotionsprakt. Den fylldes af 2,000 människor,
komna till ungdomsfesten från allt Sveriges land,
för att i denna enastående balsal glädja sig åt en
studentgenerations slutfest. Belysningen var vacker
med 2,000 ljus i dubbla ramper och nio väldiga af
ståltråd och lingonris tillverkade kronor. Musiken
var ståtlig, utrymmet godt för fyra kadriljer och
två valsbanor. Aldrig i sitt lif har han haft en så
intensiv festkänsla som i denna improviserade danssal.
Han och hans dam hade kommit öfverens om att ej
bekymra sig om den öfriga världen. Den enda hon
presenterades för vai Jonas Widén, tenoren, som kände
till henne från Sörmland. Han var vår vis-å-vis i
fran-säsen vi dansade, utom den andra, där han fick
föra henne, emedan C. R. var deras vis-å-vis. Just
medan han så dansade emot henne, fick han intrycket
af henne klart för sig. Det var och blef »charme»,
förtjusning som öfver ett konstverk, men intet af den
sinnesberus-ning, som ibland äfven ett mera vanligt
kvinnoväsen kan väcka hos en känslig ung man. Det
var något af det, som engelsmännen kalla »spell»
öfver henne-ja, där ha vi det! Hon verkade så, som en
fin ung engelska en gång verkat på författaren. Och
intet under! Hon var ju på fädernet en god dotter af
Albion. Han dansade sedan Hvarenda dans med henne till
framemot kl. 3 på morgonen. Det väckte naturligtvis
stort upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
