- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:161

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Promotion. Sångarfärd. Hällefors 1857

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROMOTION. SÅNGARFÄRD. HÄLLEFORS 1857
161

seende bland hans bekanta af bägge könen. - »Nej,
se på Calle Ny I Hvad kan det vara för en främmande
flicka, han fått fatt i? Är han förlofvad?» - ljöd
det från många håll.

Ingenting rörde honom. Han gick öfverlycklig som
en ung gud med den fagra Sorgen vid sin arm midt i
festens mångfärgade vimmel. Ju längre tiden framskred,
desto lugnare blef han. Han tyckte nästan, att han
under dessa studentlifvets sista timmar liksom mognade
till man. Hon var oföränderlig - lika intagande, lika
lugn och stilla förnöjd, utan en tanke på omgifningen,
blott ägnande sig åt sin forne vän och tillbedjare. Vi
talade aldrig ett ord om honom, som var på väg till
Västindien.

När klockan slagit half 3, slog »förklädet» till
reträtt. Det roade honom att märka, huru lugnt både
hon och han togo skilsmässan: helt enkelt som ett par
gamla kamrater, utan minsta bitterhet eller saknad,
med säker förhoppning att träffas ännu någon gång i
lifvet och få fira liksom nu en minnets högtid. Hon
gick. Han har aldrig återsett henne.

Widén och han voro de sista som jämte öfver-marskalken
lämnade salen. Vi kommo öfverens om, att det varit
en härlig dag. Barhufvade, med lagerkrans kring
pannan, tågade vi utför Slottsbacken. Vi stodo på
Nybron i morgonsolen. Då tog han af sig kransen
och drog värjan, på dess spets tog han därpå
dagens hedersprydnad, svingade den ett par hvarf
rundt och slungade den så med fart ned i Fyris. -
»Farväl,» sade han, »du högtidliga examenspremium,
som ej bundits af en vänlig kvinnohand! Nu gällde
det annat: lif och arbete!» Kransen flöt sakta ned
åt Islandsbron. Så skildes vi. Tio år senare var
Lisen O. död. Fästmannen hade långt förut brutit
förlofningen. Ungefär samtidigt med hennes bortgång
hade han händelsevis fått veta, att hon och ingen
annan var det, som, honom ovetande, flätat hans krans,
efter sedan de träffats i Hvalfvet, och

11. - C. R Nyblom. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free