Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Promotion. Sångarfärd. Hällefors 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 PROMOTION. SÅNGARFÄRD. HÄLLEFORS 1857
Fredrikshald, där vi blott dröjde för att se natur
och fästning och fira Carl XII:s minne.
Och så närmade vi oss slutpunkten för vår resa,
Norges hufvudstad, där tre af oss varit förr, 1852,
och hade lifliga hågkomster däraf. Gamla vänner, både
från 1852 och 1856 års samlif i Uppsala, omhägnade
oss, särskildt vid en något stormande middag på
ett utvärdshus, med ett öfverflöd af tal, sång och
dryckjom. För sin del befriades han i tid därifrån
genom att följa vännen Lorentz Ring, från »Libertati»
1856 af-hållen bekant; han måste in till staden, där
han såsom underläkare på ett sjukhus skulle besöka
en döende patient, en ung flicka, som afled några
dagar senare. Detta »alibi» befriade honom för öfrigt
från att vara med om ett gurgel vid hemmarschen med
oförskämda, som gifvit Arpi några slag, hvilka han
dock betalt med ränta, l öfrigt gjorde vi här som
i Marstrand med våra vänner artisterna, Oscar och
Anders: de hade först en konsert, då vi biträdde
dem; därpå hade vi en, då de hjälpte oss. Hvardera
konserten inbragte oss öfver 700 riksdaler. Därmed
var vår nio veckors färd slut och vi gjorde upp med
hvarandra. Schram och jag följdes åt till Uppsala, de
andra reste hvar för sig. Det var en härlig sommartid
vi tillbragt tillsammans, och vårt kamratskap hade
därvid godt bestått profvet.
Men innan vi reste, måste han göra ett besök hos
professor Vilhelm Boeck. Han bodde för sommaren
på ett ställe, Boen, strax söder om Eidsvold. Där
träffade han sin gamle blide värd från 1852, men
hans »gjaeve Frue» var icke hemma. I stället träffade
han sin korrespondent, fröken Christiane och hennes
lilla syster Helga, som nu er bispinde Ericksen i
Bergen, och från hvilken han för något år sedan hade
bref. Dagen var ljuflig med uppfriskande färd på
Vormenälf och samtal om alla gamla minnen. Det var
sista gången han såg Christiane. Hon dog några år
senare som första fru till samme Erichsen, hvilken
då var landtpräst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
