- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:183

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SISTA STUDENTTIDEN. - SÖKANDETS ÅR 1858
-1H60 183

När han första gången såsom lärare trädde inom skolans
port, mötte han sin gamle lärare C. O. Roos. Denne
tog sig just en pris snus och yttrade: »Härmed får
jag hälsa skolans ’nya blomma’l» Härpå svarade han:
»Och jag får tacka skolans gamla Roos!» Han återsåg
flere af de gamla lärarna, främst rektor Annerstedt,
som var sig lik, men betydligt mildare och i hög
grad vällvilligt stämd mot den forne lärjungen;
vidare Callerholm, som knappt besvarade hälsningen
och under hela året ej yttrade ett ord åt den nye
vikarien; äfven Uppström, nu kallad professor i
moesogötiska vid universitetet, var alltid vänlig;
bland de yngre Oscar Arpi, Gustaf Schram och Calle
Nordlund, matematikern, som lefver ännu.

Lärjungarna voro allesammans »snälla gossar», som
han sedan återsett i lifvet, alltid med godt minne af
hyggligt samlif under skoltiden. Han behöfde aldrig
handgripligen tillrättavisa någon enda. Endast
en bland de hundrafemtio fick allvarligt löfte om
stryk, ifall han ej bättrade sig. Han var lat och
oordentlig, femton år gammal bland trettio stycken
tio- eller elfvaåringar, stursk, men alls icke dåligt
hufvud. Men den unge läraren fick bukt på honom. De
träffades en februarinatt under en eldsvåda, stående
bredvid hvarandra i en vattenlangningskedja Då passade
läraren på och gaf den uppstudsige en allvarlig, men
vänlig anmaning att ändra sig och ej vara ett dåligt
exempel för sina underåriga kamrater, hvilket han
lofvade. Och då samtidigt det bjöds omkring konjak
af stadens damer, men pojken tvekade att taga för
sig, fick han af läraren uppmuntran att taga sig en
styrkedryck i den bistra kylan. Så klingade de med
hvarandra för ett godt slut på terminen, och från
den stunden var han exemplarisk i allting och fick
ett godt betyg till examen. Han blef sedan länsman
och de återsågo hvarandra någon gång på 1870-talet
till ömsesidig glädje. En annan af hans lärjungar i
»öfra femman» var numera öfverintendendenten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free