- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:194

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J 94 SISTA STUPKNTTIDKN. -SÖKANDKTS ÅK
1850- ISfiO

höger »anderstugan», ett stort rum med många fönster,
hvilket jämte den bredvidliggande »kammaren» var
upplåten åt oss. Det såg snyggt och trefligt ut där
inne under det låga taket. Man hade på tre sidor
utsikt till trädgården och främre gården; fönstren
hade gardiner; sängarna pöste höga och stora; en
pinnsoffa hidrog att öka bekvämligheten, utom en del
trästolar; en rödmålad dragkista med duk och några
porslinskoppar utgjorde det finaste husgerådet,
och ett par färglagda Jönköpingsträsnitt af Carl
XIV Johan och Oscar I med gemåler, i röda och svarta
glasmästarramar prydde väggen.

Här lefde vi i fyra veckor och lärde för hvar dag mera
beundra Singö-Annas person och uppträdande. Först i
förhållande till föräldrarna. Gubben nämndeman var
en hedersman, men afsigkommen och i andligt hänseende
rent af litet »svag». Om anledningen därtill berättade
Anna följande:

»Det var en julmorgon. Far ville nödvändigt öfver
till Grisslehamn, och det var inte fruset ännu,
så han kunde segla. Men han hade inte kommit längre
än ett stycke ut ur Fogdö-sundet, förrän det kom en
stormil, och det bar ikull för honom och tre andra,
som var med i båten. Det var ju litet månsken, men
mest mörka moln, och där fick de ligga och guppa
på båtkölen i sex långa timmar och skrika sig hesa,
innan hjälp kom, och den hjälp, som kom, det var jag,
stackare, det. Jag hade ingen ro på mig, förstås, när
jag tänkte på farsgubben, utan jag fick mor i säng,
och så trafva jag ensammen till Svartklubb-sidan,
jag, och det dröjde inte länge, innan jag fick höra,
hur de skrek - och jag ut i en båt, som jag fick fatt
i, och aldrig har jag kafvat som då för lifvet, det
vill jag lofva. Herre du min skapare, hur jag rodde
- och aldrig tyckte jag mig komma fram heller! Men
hur det var, så gick det; jag fick dem in i båten,
och då var de som trasor, så utschasade. Jag trodde
gubben skulle stryka med, men han kom sig igen med
glödgadt brännvin och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free