- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:195

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SISTA STITDKNTTIDKN. SÖKANDETS ÅH
185B-18fi() 105

varmt vatten om fötterna; men – godlik har han då
aldrig blifve. Han är ibland lite fjoskig, stackare,
och inte kan han göra något heller - och mor är
gammal, hon med, så nog är det jag, som får slita.»

Detta ägde sin fulla riktighet. Fadern hade ingen
dräng, utan hon fick göra tjänst både som piga
och dräng, på land och vatten, vid skördeand och
fiske. Det var för resten hon själf, som tyckt som
så, att hon var stark nog att härja hans »hösmula»
och »åkerlappar» och ro båten, när han lade ut nät;
det fann hon roligare än gå i kyrkan. »Det synes väl
på mig,» sade hon, »att jag egentligen är skapt till
sjöman! Men det blir väl aldrig af något mer än att
kånka och ro här på Singöfjärden. Bortom Svartklubben
vågar gubben sig inte mer.»

Annas dagsverke började klockan tre på morgonen. Därom
blefvo vi mycket kraftigt underrättade. Hon bodde
nämligen ofvanför oss, och vi hörde i första dagningen
alltid hennes steg där uppe på vinden, och Gud skall
veta, att de hördes; ty när hon gick fram barfota
öfver takbräderna, gungade hela huset. Klockan
åtta på kvällen slutade arbetet, och klockan nio
sof hon, liksom för öfrigt hela huset - utom då hon
hade tandvärk, och den ådrog hon sig vid slåttern,
då hon barfota måste ut på sumpiga ängar eller vid
stranden för att skära vass. Utom ladugården skötte
hon äfven hästen, och han och hon voro goda vänner,
ty det var hon, som körde i åkern vår och höst, och
likaså körde hon in hölassen, sedan hon förut varit
med och slagit ängen samt räfsat höet till vålmar
och åtminstone hjälpt till vid inlassandet.

Detta senare voro vi med om under rätt egna
omständigheter. Förf. skulle ned till stranden för
att bada och passerade då längs med en ängslycka, där
en tjugu personer af båda könen från byn voro i färd
med att räfsa höet och sätta det i vålmar. Ängsmarken
slutade ofvan stranden med en bergshöjning, nedanför
hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free