- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:199

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SISTA STUDENTTIDEN. SÖKANDETS ÅH IRftf»
1800 199

af och med H. H. samt sist skål för tärnorna af
C. R. - en liten diktunge, som han sedan lick låna
ut åt kamrater minst femtio gånger under en rad
af följande år. Men den af de tre gracerna, som
förtrollade honom, det var skådespelerskan mille
H. H. som sjöng hans kompositioner, och som fick
en hel följd sådana, kanske de hasta han skrifvit,
sig tillägnade. Hon åstadkom också, att han gjorde
bekantskap med Anderssons teaterfolk och hade rätt
roligt tillsammans med dem. Andersson kände han till
förut. Han hade sett honom i V. Hugos »Ringaren i
Notre-Dame» som Claude Frollo, där han hväste fram
den förr citerade repliken: »att vara präst och älska,
det är ett helvete!» Truppen gjorde goda a f lärer i
Uppsala, och A. tillställde som tack för truppen och
sina gynnare i staden en dundrande fest i vinterkylan
dagarna före jul på - Eklundshof, som eldades upp. Det
var ju en mycket städad tillställning, men ett sådant
hälla har han nog aldrig varit med om, och han njöt
obeskrifligt af att få vara H. H:s kavaljer hela
natten utan någon medtäflare . . .

Men så gick jul, den sista i det gamla hemmet, ty
han hade på julaftonen fått underrättelse om, att
han af fakultet, konsistorium och kansler blifvit
utnämnd till innehafvare för 1861 af riksstatens
större resestipendium på 1,800 riksdaler. Jämte
farbror Arnbergs utlofvade 1,500 rdr hade han således
3,300 rdr att resa för, till Tyskland, Frankrike och
Italien, såsom han angifvit i sin ansökan. Det blef
en stor glädje ej blott för stipendiaten utan äfven
för far, som då med skäl ansåg sonen startad för de
närmaste åren. Nyårsaftonen reste H. H. med truppen
i slädar till Gäfle, och sedan såg han henne knappt
förr, än hon såsom fru Willman gjorde sitt inträde på
K. operan. Därmed var hans Uppsalastudenttid förbi. Nu
återstod blott den sorgliga upplösning af hemmet, som
väntade honom i början af 1861. Några ord om denna,
hans bittraste tid i lifvet skall afsluta andra delen
af dessa minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free