Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
EPILOG
chauvinism, som däri röjer sig. Ja, så döma
vi nu, fem årtionden senare. Men säkert är, att
samtiden var med rätta elektriserad af dessa eldiga
utgjutelser. Sådana äro »Sverige», »Sverige till
Tyskland», »Till Stockholms invånare», men framför
allt: »Så säga Sveriges studenter». Denna dikt,
som vid danska krigets utbrott 1848 vid en allmän
studentsammankomst föredrogs af Ny-born, väckte
en storm af hänförelse. Så ock »Gif akt!» som af
honom upplästes vid studentfesten i Uppsala den 6
april 1848. Kännetecknade äro ock hans all-bekanta
fosterländska studentsånger: »Hvad är de skandinavers
land?», hans »Stå stark, du ljusets riddarvakt!», och
hans »Trummarsch», de bägge senare med Wenner-bergs
musik.
Med slutet af 1840-talet hade Nybom nått sin
kul-rninationspunkt, och 1852 afslöt han på fullt
allvar sin Uppsalavistelse. På hans trubadurfärder
genom vårt land såsom föredragare af sina egna
dikter följa vi honom icke. Han lefde sina sista
år i Västerås, där C. R. besökte honom i och för
utgifvandet af fjärde fullständiga och omordnade
upplagan af hans »Samlade dikter». Han lefde under
dessa sista år på det diktar-arvode 1,500 kr.,
som Svenska akademien till hans död tillerkände
honom, samt det arfvode, som förläggaren af upplagan
likaledes årligen lämnade honom, hvilket, så vidt vi
minnas rätt, var lika stort. Detta är ju icke någon
lysande ställning, men det var tillräckligt för honom
och hans anspråkslösa fordringar på lifvet. I hans
bostad i Västerås fann förf. en verkligt spartansk
enkelhet härska: några böcker på byrån, några dukar
öfver simpla bord, och några stolar, samt en bild af
Sancta Cecilia, musikens beskyddarinna öfver sängen,
utgjorde all utstyrseln i en liten kammare, som
påminde om äldre tiders studentrum i Uppsala. Men
i stället hade skalden inga skulder, inga bekymmer
för egen räkning, utan med en filosofs förnöjsamhet
lefde han i sitt trånga bo, godhjärtad och hjälpsam
till det sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
