- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:216

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 G
EPILOG

dikter, till hvilka musik komponerats. Huru storslaget
har han ej besjungit fosterlandet och dess minnen,
Sveriges natur och folk, besjungit kärleken i dess
olika skiftningar och ägnat vårt släktes bättre hälft
sin hyllning och sitt eget hjärtas saknad i dikten
»Segrarinnan». Men högst står han som människa med
erkännandet af sin egen och all jordisk storhets
otillräcklighet inför det eviga och gudomliga i sin
sant kristliga och på samma gång sant manliga och
själfbesegrande sång: »Ödmjuker er!»

Malmströms dikter äro i sitt slag fulländade mönster,
formsköna skapelser af en ren inbillningskraft,
fylld af en varm känsla och ledd af en upplyst smak,
och såsom sådana hafva de ägt och skola framgent äga
den högsta betydelse såsom lärande, upplysande och
upplyftande. De äro fyllda af en ädel manlighet, sorn
äger hjärtats och karaktärens klarhet jämte hufvudets,
och en sådan kan ofta bättre hjälpa den sökande och
leda den irrande än en ytterlig genialitet, likasom
det grundmurade fyrtornet visar vägen i både storm
och lugn, då däremot stjärnan endast kan leda vid
klar himmel. En sådan trygg ledare var Malmström,
och sådan förblir han i sina bästa skrifter, äfven
sedan hans stämma tystnat.

Den egenskap, som vi, hans lärjungar, hos honom
särskildt beundrade, som på det klaraste framträdde
i hela hans person, både i tal och skrift, både i
lif och lära - det var hans sanningskärlek. Klarast
framträder denna i hans efterlämnade tal samt hans
litteraturhistoriska och kritiska uppsatser. Han vet
alltid att förena aktning för personen med ömhet
för saken utan att vika det minsta från den väg,
som leder till sanning och rättvisa, som är hans
stora mål. Men om han under sin lugna gång möter
en misstänkt eller osund företeelse, när en fördom
hotar att hejda honom eller en falsk nimbus kring
en tvifvel underkastad vill blända sin omgifning,
när dunklet vill gå i ljusets ställe, det onaturliga
gälla som natur, lögnen förkläda sig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free