Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG 219
af läraren anslogos på pianot. F^mellertid blef
jag approberad. Detta var mitt första möte med min
blifvande vän.
Men det var icke det enda under skoltiden. Sidner
aflöstes efter ett år såsom sånglärare af Jakob Axel
Josephson, som till första läsårets afslutning lät
oss skolgossar inöfva ett par motetter af Palestrina
- hvilka jag sedan återfunnit i »Zion» -; men då vi
endast kunde svara för sopran och alt, jämte några
tenorer och basar ur de högre klasserna i skolan,
fick sångläraren fylla dessa stämmor med sina
studentvänner, och bland dem minnes jag Gunnar
Wennerberg, Daniel Hwasser och Rudolf Wallin,
operasångaren. Ännu en gång förde musiken »oss»
tillsammans: det var våren 1842, då Josephson beredde
sig till sin långa utrikes resa och tog afsked af
Uppsala med att å stora Gustavi-anum gifva en konsert
med delar af Händels oratorium »Messias». I den
stora kören voro äfven några skolgossar instuckna
bland de kvinnliga altarna, och en af dem var
jag. Bland basarna stod Wennerberg med den tidens
bästa studentsångare. I förbigående namnes, att jag
af en händelse äfven var vittne till den scen från
majfesten 1843, som Wennerberg omtalar i inledningen
till Gluntarne, då han första gången fick syn på
»Juvenalerna». De sutto i aftonskymningen med röda
toppmössor på hufvudet kring en flammande brylå och
sjöngo kören »Se purpurskyn» ur »Preciösa». Såsom
det heter i första Glunten:
»Det var uppslaget till ett åttaårigt dundrande
kalas!»
det vill säga till »Gluntarne» och det, som med dem
hade gemenskap. För mitt minne står den lifliga scenen
i den dunkla talldungen vid Eklundshof som en af de
egendomligaste bilder jag skådat i mina pojkår.
Kort därefter började Wennerbergs samlif med och
produktion för den lefnadsglada studentkretsen,
nämligen trior och duetter, men samtidigt också
hans allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
