Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 EPILOG
»Stora glunten», som alltid sjunges vid samkvämet
efter den årliga vårkonserten. Sångarna placera sig i
skjortärmarna kring det långa bordet, med tenorerna,
som sjunga »Magisterns» stämma, på ena sidan,
och basarna, som sjunga »Gluntens», på den andra;
slutskålen i hvarje strof för »de framfarna år»,
»det löpande år» och »de kommande år» utföres med en
viss högtidlig hänförelse i skilda stämmor, stående,
vid glasens klirr. Det väcker alltid hög stämning,
och det slår aldrig fel, att den »kniper» ej blott
dem, som första gången äro med, utan äfven de »äldre
drängar», som varit med om den många gånger. Vidare
»Glunten blir juvenal», som verkar storartadt i både
anläggning och utförande; »Uppsala är bäst», som,
sjungen i riktigt raskt tempo, nästan »presto»,
och med vederbörlig uppsluppenhet i återgifvandet
af orden, gör en makalös effekt, isynnerhet genom
upprepandet för hvardera strofen af den kostliga
tvåstämmiga refrängen. Äfven »Gluntens moster» -
»hon, som bor på Dragarbrunn», liksom jag själf
gjorde - är dråplig. Ett sant mästerstycke med
dramatisk hållning och äfven lyckade melodier af
älskvärdt parodisk art är »Misslyckade serenaden» -
en fullständig liten operettscen. »Gluntens vigilans»
och »Gluntens flamma» höra till de tacksammaste och
roligast gjorda sångerna, liksom de äfven lämpa sig
för ett måttligt dramatiskt föredrag, i motsats mot
»Solnedgång i Eklundshofsskogen» och »Slottsklockan»,
som äro mera rent lyriska. Till de högst stående hör
»Kväll på kyrkogården», med vackra lyriska partier,
men därjämte äfven dramatiska pointer, såsom i
»Magisterns» lifliga skildring, huru det skulle bli,
om »Glunten» helt plötsligt dog af slag, genomförd
ined en humor, som gränsar till tragik. En blandning
af utmärkt naturlyrik och burlesk verklighetsteckning
möter oss i »Examenssexan», och en dramatisk bild
af ypperlig verkan är »Afskedet vid Flottsund»,
där vänskapens patos stiger till sin höjdpunkt i
skilsmässans stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
