- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:229

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPILOG 229

gick en annan klarflytande rännil från Kastalias
källa, som lät oss se ned i hans hjärtas djup och
som återspeglade människans ljusaste ledstjärnor,
kärlek, ömhet, vänskap, trohet, frihets- och
fosterlandskänsla, minne och hopp, samt högst tro och
förtröstan på Gud. För alla dessa människans högsta
och bästa känslorörelser hade hans lyra uttryck
i toner och ord. De framträdde mest som visor för
en röst, men ibland äfven som duetter, trior och
körer. Klarast äro de verkliga visorna, speglingar
af hans inre, när både toner och ord voro hans. Han
hör nämligen i det hela till de tonsättare af äkta
svensk art, som skapat både text och musik. Bellman
kan ju sägas ha börjat det med en och annan af sina
sånger. Men den första egentliga representanten för
denna dubbelbegåfning och den, som äfven står högst
i tanke- och känslodjup samt i stor verkan med enkla
medel, är Erik Gustaf Geijer, hvars föredöme utan
tvifvel verkat på Wennerberg, likasom det äfven
gjort på Geijers båda efterföljare, Adolf Lindblad
och Jakob Axel Josephson. Men den, som med bästa
poetiska begåfning i samklang med vackra tonbilder
kommit Geijer närmast, är nog Wennerberg. För öfrigt
har denne i sin allvarliga tondiktning icke försmått
att gå till andra skalder för att kläda deras dikter
i tonskrud.

Då jag nu i korthet vill påpeka några exempel,
håller jag mig helt naturligt till dem, som jag bäst
känner, emedan jag utfört dem. Jag gjorde tidigt
bekantskap med dem under mina fyra första studentår
i Södermanland i början af 1850-talet. Det var de
tre första häftena, som då utkommo och hälsades med
glädje på alla håll. Så till exempel inledningssången
»Till tonerna» med sin canonimitation af det vackra
sångtemat, en värdig ingress till dessa sånger. En
viss Geijer-stil röjes i »Hvardagslif» (»Nog minns
jag mig och en annan vän»); men en äkta Wennerbergare
är »Den fader- och moderlösa visan», skär och späd som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free