- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:246

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Tyskland och Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 TYSKLAND OCH
PARIS

(duell på sabel) å andra sidan om floden i ett litet
värdshus vid »Philophengang», hvartill undertecknad
var inbjuden genom en norsk vän, kandidat Boeck
från Kristiania, son till professor Kristian Boeck,
i hvars hus han varit gäst 1852 - men han var
förhindrad att öfvervara akten; samt sista kvällen
med en praktfull illumination af slottsruinen medels
oerhörda bengaliska eldar, som brunno i en halftimma
under bedöfvande bravorop af folkmassorna, hvartill
kom ett våldsamt åskväder med blixtar, som stundtals
alldeles fördunklade konsteldarna.

Med detta skådespel afslutades festen, och följande
morgon reste den ensamme nordbon från Heidelberg
västerut. Han reste från Baden till Elsass och
stannade i Strassburg. Det var den tiden en fransk
stad, och han mötte där första gången franskan som
talspråk. Han gick in på en restaurant. Matsedeln
var fransk, garconen var fransk, maten fransk. Men
räkningen visade, att garconen trodde gästen
icke förstå språket: han hade skrifvit tre francs
mera, än tillbörligt var - sig själf till godo,
förstås. Anmärkning gjordes genast. Summan reviderades
efter matsedeln, och den resande tillät sig ge
ganymeden en uppsträckning för sitt prejningsförsök,
hvarjämte drickspengar uteblefvo. Det föreföll honom
som ett dåligt förebud, att hans första ord på fransk
botten måste bli af sådant slag. Erkännas bör, att
något sådant aldrig kom i fråga under det halfva år
han vistades i Paris.

Han gick att smälta harmen framför Erwin von
Steinbachs härliga dömfasad. Det var det första äkta
i den vägen, som kom för hans åsyn. Beundran var
gränslös, likaså för långhusets inre. Men sällsam
var verkan af det skumma koret och tvärskeppet,
bägge romanska, små och låga.

Så satte han sig igen på tåget, och nu gick färden
dels öfver, dels igenom Vogesernas kullar och
berg. Det sista, han såg, innan solen gick ned,
var - en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free