Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 PARIS
hölls af en armé »sergeants de ville» i »tricorne»
och frack, som folket lydde genast utan att mucka,
likasom att man ej såg berusade personer, utan i
stället de ömmaste scener, mest mellan lediga soldater
och deras släktingar, som med stolthet uppvaktades af
sina parad-klädda »petits fantassins». En gång såg
han en lång dragon, som med aflyftad hjälm kysste
minst ett dussin kvinnliga anhöriga, både gummor
och flickor, på det hjärtligaste. Han lärde sig den
aftonen hålla af fransmännen, det vill säga, folket;
ty både kvinnor och män voro glada och uppsluppna, på
samma gång som städade, just så som det passar en stor
nation. Det var ju en lyckträff för honom att så på
en gång få se folket i sin helhet, så att säga, på en
stor nationaldag. I nykomlingens minne kvarstår denna
dag med sitt folklif som en stor ljuspunkt i hans
erfarenhet, och han har vid fyra besök i senare tider,
1869, 1884, 1886 och 1899, fått sin första erfarenhet
för fyratiofyra år sedan i allo bekräftad. Paris är
och förblir nog en af den mänskliga civilisationens
centralpunkter, oaktadt allt, som från motsatt
synpunkt kan sägas till dess nackdel.
Redan dagen därpå fick han anledning att börja sina
studier. Han hade Notre-Dame i all sin allvarliga
prakt utanför sitt fönster och kunde ledigt genomgå en
stor del af dess yttre, och när han ville studera dess
inre, hade han när som helst knappt några minuters
promenad. Hvad han genast kom under fund med, det
var helt lätt och naturligt, att Uppsala domkyrka
ej hade någon annan gemenskap med Notre-Dame än
stilsläktskapen, den franska planen, ehuru på olika
sätt utbildad, då Notre-Dame tillhör unggoliken, men
Uppsala domkyrka 12- och 1300-talens utvepklade gotik,
men öfversatt i tegel-material, med stenformer endast
i portaler och fönster-rosverk. Hvad Uppsala domkyrka
hade att tacka den från Paris inkallade stenhuggaren
(tailleur des pierres), Etienne Boneuil, för, det
är just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
