Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARIS 253
af diktarens verk. »École des femmes» och »École
des maris» togo sig särskildt märkvärdigt ut
genom det sätt, hvarpå de spelades. De verkade
genom framställningen af de unga älskandes roller
rent rörande och gripande. En favoritpjäs blef »Le
målade imagi-naire», mest genom subrettens, pigans
ypperliga spel. Äfven »Tartuffe» och »Le misanthrope»
verkade starkt genom mästerligt utförande. Främst
stodo af artisterna Bressant, den förnämste
karaktärsskådespelaren, och Delaunay, deri bäste
primo amoroso på sin tid. Ypperst var han i Alfred
de Mussets gripande treaktsdrama: »Ön ne badine pas
avec 1’amour». Bland damerna stodo systrarna Brohan
främst. I Mussets nämnda pjäs var den unga Rosa Didier
förtjusande som den olyckliga flickan. Den förnämsta
subretten var m:me Dorval. Utom de nämnda styckena
såg han med största intresse Racines »Phédre» och
»Athalie», hans största mästerstycke. Af Corneille
fick han intet se, ehuru» Le Cid» gafs, men det var
på middagen Napoleons dag, då entréen var fri och man
stod i kö från föregående kväll. Då sutto arbetare
och blusmän i första radens fond och i »Ställes
d’orchestre» och applåderade som riktiga kännare
utan ledning af någon »claque». C. R. satt vanligen
på parterren, ej sällan vid sidan af denna sorgliga
inrättning, som kallas claque, och som nog är så känd,
att den ej behöfver närmare beskrifvas.
På Odéon, studenternas teater, n:o 2 näst Francais,
såg han endast »Le barbier» af Beaumarchais och
»Medecin malgré lui» samt Henri Murgers »La vie
de bohéme», sedan han läst romanen, som då var »en
vogue». Författaren hade dött på hospitalet i början
af 1861. Då kom berömmet.
Det bästa han hörde på kejserliga Operan var
Glucks »Alceste» med madame Viardot-Garcia i
hufvud-rollen. Hon var nästan grottesk att se, men hon
vardt gudomlig att höra, när hon öppnade sin mun för
att låta oss höra Glucks himmelska musik, främst i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
