Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Paris. (Fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 PARIS: FORTSÄTTNING
»Voilå qui boit dTeau!» Stormande applåd! Han smög sig
bort, när timmen var slut och kom aldrig åter. Sådant
är oerhördt i vårt land.
Men ännu en sida af stipendiatens studier rnå här
beröras, nämligen det praktiska utöfvandet af konstens
handtverk, icke så, att han själf tog någon del i
att utföra konstverk, Gud bevare oss!, utan blott att
lära sig någorlunda förstå, huru konstnärens arbete
gick till. Detta skedde genom träget samlif med våra
konstnärer och besök hos dem på deras ateljéer. Det
är klart att vi på samma gång blefvo vänner, och han
betraktar dessa konstnärsvänner som sina lärare i en
viktig del af det, som han hade att taga reda på.
Till dessa hans vägledare hörde främst August
Malmström, den ädle, ungdomlige entusiasten för
våra äldsta fäders lif och bragder, som just då hade
Bråvalla-slaget halffärdigt i sin ateljé. Denna låg
långt i fjärran, borta vid Rue de la Bienfaisance,
där Parc Monceaux höll på att anläggas. Då hans
hem hösten 1861 var en kär samlingsort för en
del likasinnade landsmän, dröja vi där någon
stund. »Malmkulan» bodde sex trappor upp nära
himmelen, där han hade en stor ateljé och bredvid
den en liten sängkammare med en fönsterglugg på ena
väggen. Genom den såg man ned i en afgrund, som i en
stor vidöppen grufva, så djup, att man hissnade: det
var den hundratals fot ned i kalkberget utsprängda
platsen för den nämnda parken. När man spottade ned
dit en månskensafton, dröjde det en tredjedels minut,
innan det sade: smack! i botten. Lokalen låg en half
mil från »L’Etoile du Nord», men man gick den vägen
så gärna. Ibland gällde det att se, huru det gick
framåt med konungarna Harald Hilde-tand och Sigurd
Ring och deras kämpar, af hvilka vi hatade en, som
låg längst nere i kanten af jätteduken. Den buse,
som »legat» modell för den fallne, var en skurk,
som stulit en ny rock från mäster Malmkula, medan
denne sökte odödliggöra honom i bild. Ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
