- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:265

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Paris. (Fortsättning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARIS: FORTSÄTTNING 265

åter gällde det att hos honom sammanträffa med en
del kamrater och vänner, som brukade samlas där uppe
på höjden hvarannan lördag för att prata, gurgla och
sjunga. Medlemmarna af »klubben» voro några svenska
konstnärer och några andra därtill.

Där sågs Gustaf Brandelius, löjtnant och genremålare,
med goda, svenska ämnen i vacker svensk natur
- t. ex. »Grindpojken» efter C. R:s visa - samt
begåfvad med humor och en viss förmåga att »hitta
på». Där kom bildhuggaren Kjellberg, Praxiteles från
Småland, som vi kallade honom, som då hade utfört en
lång relief med en mängd nakna pojkar i ett badhus,
hvilka »hoppade bock», samt äfven fått färdig en grupp
af en sårad kämpe, som föres ur striden af sina båda
söner. Den var icke oäfven, men den föll andligen
genom ett obetänkt ord af en kvick svensk, smålänning
som »Praxiteles», hvilken kallade gruppen »fulla
gubben». Det ordet gjorde, att K. slog sin grupp i
stycken. Någon gång var också den snälle och vackre
baron Rudbeck, genremålare, med i laget. De öfriga
voro icke målare eller bildhuggare, utan mest musici
och sångare, nämligen Gunnar Wennerberg, som i ett par
månader studerade museiväsendet i Paris, samt Oscar
Stenhammar, förste tenorsångaren Haglund, svart som
en italienare, hvarför han kallades Signor Haglundi,
andra bas, och C. R. N., sångare, andra tenor eller
första bas efter behof. Wennerberg sjöng ibland första
bas. De tre förstnämnda bildade en trio, som under
samlifvet ganska betydligt »sjöng upp» sig. Vi utförde
ej mindre än 14 trios, bland hvilka 8 voro skrifna af
Wennerberg. När en stämma saknades, skrefs den upp ur
minnet af C. R., som under hela sin studenttid svärmat
för den sortens eljest ovanliga sångstycken. Vi gjorde
med dem formligt furore, ej blott bland landsmän,
utan särskildt bland infödingar, som beundrade både
kompositioner och utförande. Wennerberg kunde ej
sjunga sina egna mellanstämmor. Här må det till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free