- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:266

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Paris. (Fortsättning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 PARIS: FORTSÄTTNING

låtas den, som skrifver detta, att betyga huru han i
de dagarna älskade och beundrade Wennerberg. Det var
egentligen i Paris vi lärde känna hvarandra och slöto
ett vänskapsförbund för lifvet. Det förmedlades först
genom ett bref från Thekla Knös, som bad Wennerberg
hälsa till mig. Han behandlade mig alldeles som
kamrat, tog till lärare i att tala franska gamla
Failliéres och tog sin middag på samma »Bouillon»i
»Salle Montesquieu» som Malmström, Brandelius och
C. R. Vid alla sina konststudier tog W. också gärna
med sig sin yngre vän.

En vän var också målaren Kjörboe, född dansk,
ryttmästare i svensk tjänst; han var gift i Paris
och hade en villa vid Montretout på vägen till
Versailles. Han var för öfrigt en underlig kurre och
hans fru en lifvande »rond point», som kallade sin
man »Monsieur Corbeau». Vi voro flera gånger bjudna
till honom, vi sångare, med Frithiof Grafström,
Brandelius, Claes Lundin och andra och träffade
där tillsammans med flera fransmän, som gärna hörde
vår sång. Men den ifrigaste var en liten niéce till
m:me Corbeau, parets fosterdotter, en söt varelse
på några och tjugu år, som värden alltid satte
C. R. tillsammans med vid bordet. Hon hade röda
händer, som hon trohjärtadt omtalade, därför att hon
stod så mycket vid Spiseln. Sista gången vi voro där,
tog Mr Corbeau C. R. afsides och frågade på fullt
allvar, om han icke ville stanna någon tid på landet
samt frågade desslikes, huru »han» tyckte om Mimi:
»hon hade en ’fem og tyve tusind frank’ i hemgift»,
och funderade allvarligt på, om icke vi två kunde
förlofva oss med hvarandra! Han tackade för anbudet,
men undanbad sig, då han om några veckor skulle resa
till Italien, där han enligt sin resplan måste stanna
mera än ett år... Där borta fick han sedan veta,
att en fransk infanterikapten nappat på kroken.

Ännu en militär-konstnär gjorde han bekantskap
med nämligen dåvarande militär-attachén major
F. Dardel. Det skedde vid ett samkväm, som svenska
koloniens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free