- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:272

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Paris. (Fortsättning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 PARIS: FORTSÄTTNING

bland de oljiga, silfverglänsande fiskarna. Å, hvad
hon grät, och huru vi täflade om att trösta henne,
hvilket till sist lyckades, då far och mor hörde,
att vi voro hågade att ersätta dem för de förlorade
fiskarna. Sådana små förfriskningsställen funnos
litet hvarstans i de präktiga skogarna kring Paris. Vi
brydde oss föga om, huruvida de hade, hvad vi kalla
»utskänkningsrättig-heter». Nog af, att maten var
god och vinet godt och billigt utanför tullbommarna!

Lundin och äfven en annan vän, som vi så nära
glömt, medicine doktor Björken, som studerade sin
vetenskap i Paris, voro med en annan gång, en söndag
på senhösten, men vacker som en sommardag, som vi
tillbragte vid Montmorency. Vi svärmade där ibland
minnen af Jean Jacques Rousseau och kompositören
Grétry, hvilka bägge bott efter hvarandra på det
berömda »Eremitaget». Besöket där blef ett af våra
Ijufligaste minnen genom sina landtliga nöjen och
lekar med sång och ej minst för oskyldig »flirt» med
värdshusvärdinnans intagande dotter, som Malmström
målat. Hon följde oss, då vi under sång marscherade
ned till stationen genom skogen med brinnande ljus
i händerna. Till sist hurrade vi för henne.

Sin dagliga spisning hade han, såsom visst redan är
sagdt, på Salle Montesquieu, på samma gång som 1100
andra människor, sittande i bås, ordnade kring det
stora öppna skänkrummet, som låg i midten, ofvanför
köket, som låg under jorden! I vårt bås hade vi till
uppassare en tysk gosse, som hette Gustav, och vi
voro en längre tid Wennerberg, Brandelius, Kjellberg
(»lersmetareii» från Småland) och C. R, Allt var
renligt, godt och billigt. Men när Wennerberg någon
gång ville litet omväxling i förtäringen, gingo vi
två ibland tili Lucas nära Madeleine-kyrkan eller
till en restaurant midt emot Café de Suéde, där vi
delade en portion soppa, en kötträtt och en dessert
samt en flaska rödvin, hvilket med »drix» kostade 3
fr. person. Detta kallade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free