- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:282

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Roma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282
KOMA

saken var, att C. R. hade en farlig rival i ingen
mer eller mindre än Danmarks då mest betydande yngre
målare, Carl Bloch, hvilken jämte den unge Vilhelm
Bissen vid middagarna och sedan på kaféet utgjorde
vårt vanliga sällskap. Det var en spänd stämning,
och Bloch tyckte särskildt ej så mycket om svensken.

Plötsligt stördes de unges nyspirande lycka af den
jobsposten, att fader Roed bestämt hemresan till
den 12 mars - och det var ej långt dit. Hvad som
mest fört dem tillsammans, var ju Heises och hans
frus intresse för dem båda; men därtill kom såsom en
tvingande elementärmakt musiken. Hon var helt enkelt
en utmärkt »musicienne», oaktadt sin ungdom (hon hade
under förra årets första decemberdagar fyllt aderton
år). Slutligen var C. R. den tiden vid god röst, och
Heises eldande ifver och glänsande konstnärskap som
kompositör och ackompanjatör hade en öfverväldigande
verkan, både i föreningen och hemma hos Heise, att
sätta oss bägge i »high spirit». Småningom vardt det
klart för oss alla fyra, att här ville »blive noget
av». Vi kände det tydligast vi två, utan att dock säga
ett ord, som kunde tydas för frieri och förlofning.

Det var särskildt en utfärd under de sista
dagarna till Albanerbergen och Monte Gavo samt i
skymningen på obanad väg öfver Campagnan till Tivoli
i Sabiner-bergen, som »gjorde susen». Små anfall af
jalousie gjorde därvid sitt till. Richardt, skalden,
var med i vagnen, och Calle trodde att denne var
den lycklige! Dagen efter återkomsten från bergen
klarnade det, och »vi» ha sedan alltid betraktat
söndagen den 9 mars som vår förlofningsdag, hvarför
också förlofnlngsringen följande året fick inristadt
detta datum: 9 3 1862.

De få återstående dagarna frossade vi i musik, sång
och funderingar om, när vi skulle träffas igen. Ehuru
detta omöjligt kunde komma att ske förrän 1863 på
våren, voro vi dock icke ledsna däröfver. Beständiga
hälsningar och meddelanden skulle gå mellan oss med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free