- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:286

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Roma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’286
HOMA

utkommit, är skrifven af hans dotter, som i klar
syn på konsten är sin faders äkta barn. Hennes
bok utkom i fjol (1904) och rekommenderas till det
bästa. »Äpplet faller ej långt från trädet»: det
besannades ej blott i afseende på henne, utan i rent
konstnärligt-produktivt hänseende på ett glänsande
sätt i den något yngre sonen, den högt begåfvade och
rikligt lefvande målaren Holger Roed, som skördades
af döden i sin vackraste blomstring redan 1874, till
stor sorg för alla, som känt och lärt sig älska och
beundra hans mästarelater redan vid så unga år. Var
det inte den underbaraste lycka för den föräldralöse
svensken att bli en ovärdig medlem af en sådan familj?

Näst Roed nämner han Peter Heise och hans fru, född
Ville Hage. Om honom och bekantskapen vid 1856 års
studentmöte har talats förut, likasom om sättet,
hvarpå den fattige, men geniale studenten fick en
af Köbenhavns rikaste unga damer till hustru. Det
var ju också hos dem, som Uppsala-docenten lärde
närmare känna sitt lifs Fylgia. Heise blef i Rom
hans intime vän, och det var musiken som förde dem
tillsammans: musikern par excellence var Peter Heise,
Calle Ny var sångaren. Men de passade förträffligt för
hvarandra. Tänk, hvilken lycka för svensken att möta
en så öfverlägsen själsfrände från Danmark! Heise
är fortfarande för honom en af de yppersta
viskompositörer, som existerat. Hans tondiktning och
hans ackompanjemang till alla de bästa tyskarna, flera
danskar, norrmän och svenskar, men främst till sina
egna kompositioner satte sångaren i eld och låga, och
säkert är, att vi gjorde underverk på Föreningen. Men
ej blott i visor, utan äfven en del operaarior af
Mozart och andra, som han studerat in under Posses
ledning och kunde utantill, kommo nu fram och fingo
nytt lif. Vid pianot träffades vi sedan många gånger,
ej blott i Rom utan under kommande tider ej sällan
i Köpenhamn ända tills hans förtidiga död, 1879.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free