Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Florens. Norditalien. Hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORENS. NORDITALIEN. HEMRESA
301
lofsången, »Té Deum laudamus», efterföljd af allt
folket, det har han då genast och med hjärtat fullt
upptecknat i sina »Bilder från Italien». Han vill
icke upprepa, hvad han då skref, utan hänvisar
till de olika ögonblicks-utgjutelserna, som han ej
ångrar, utan fortfarande af hela sin själ jublande
vidhåller. Likaså sitt afsked från de skandinaviska
vännerna, sitt afskedsbesök hos Vatikanens antiker,
då han - horribile dictu! - till afsked kysste
Aspasias marmorbyst, som han under hela sin romartid
älskat såsom sitt ideal - samt sist sitt ensamma
afsked vid Fontana di Trevi, då han drack källans
vatten på hoppet att få gästa Rom ännu en gång i
lifvet och kastade sin bajocco-slant i dess väldiga
»vasca». Tänk, att han blef bönhörd! I slutet af
oktober 1877 knäföll han nästa gång i afskedsstunden
vid Fontana di Trevi, men icke ensam! Vid hans sida
knäböjde just den danska flicka, som han funnit just
där i Rom, dit de två kommit efter 15 år för att tira
ett litet jubileum, medan fem små söner och en dotter
väntade sina föräldrar hemma i Uppsala.
Efter ett hjärtligt afsked af värdfolket och
vännerna afreste han den 13 januari 1863 från Rom med
postdiligensen norrut. Den tiden fanns det ännu icke
någon järnbana. Det gick i ett sträck till Viterbo,
och på morgonen följande dag passerade han förbi
Orvieto till en station Ficulle, ett uselt hål,
där diligensen lämnades och järnväg tog vid kl. half
3. Klockan 8 kom han till Siena, där han ändtligen
fick middag eller supé, hur man vill kalla det, i
stort främlingssällskap och sist kröp i säng vid 8
graders värme. Efter att i det både karaktäristiska
och sköna Siena ha lefvat några dagar tillsammans
med dess förnämsta renässanskonstnärer, Peruzzi och
Sodorna, och beundrat stadens läge, dess stjärnformiga
utsträckning och härliga fontäner samt dess berömda
domkyrka, en syster till Orvietos, dess Libreria
och Palazzo pubblico med det skyhöga spetstornet,
»ia Mangia», afreste han den 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
