- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:303

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Florens. Norditalien. Hemresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLORENS. NORDITALIKN. HKMRESA
303

han ej hört på mången god dag. Kyrkhvalfvet var
klarblått, vinden hven som en orgel i tackel och tåg
och svepte hvitgula båtsmansluggar öfver trohjärtade
svenska blåa ögon. Också läste korpralen »Fader vår»
så, som endast en äkta blekingsbo förmår göra det,
och de snöklädda topparna af Apenninerna skeno därvid
så hvita af bastingeringen, att man kunnat tro sig
med ens uppe i norden. Och så kom det gamla ärliga,
svenska: »Gud bevare konung och fädernesland!» Af hela
sin själ instämde han i det fosterländska fältropet,
under det ögonen stodo fulla af ofrivilliga tårar.

Knappt hade dessa försvunnit, förrän man fick
till falle att gjuta nya sådana. Inne i chefens,
amiral von Feilitzens, kajuta stod nämligen det
svenska smörgåsbordet dukadt, en underlig syn för en
half-italienare. När »helan» rullade genom den ovana
strupen, stego sjugradiga tårar upp i mina tacksamma
ögon. O, hvad det var svenskt! Först Guds ord -
och så brännvin ! .. .

Klockan 12 var det kalaset förbi, men kl. l slogs
larm inne i gunrummet, där han nödvändigt måste spisa
middag med officerarna. Han var högst förvånad öfver
sin mage, som så snart åter var fullt acklimatiserad
på svensk botten. Och dock var detta icke det sista
gästabudet för dagen. På aftonen hade vår konsul
en dundrande middag för korvettens officerare, till
hvilken signore Carlino Neofiore äfven blef inbjuden.

Just då middagen med skålar och tal var förbi,
kom bud, att en nationalgardist ville tala med en
svensk officer. Hans nyvunne vän löjtnant Lilliehöök
störtade ut. På dennes begäran följde han såsom
tolk. En hygglig handelsbokhållare eller något sådant
i uniform underrättade oss, att »en svensk officer»
sutte arresterad på Nationalgardets högvakt. - »En
svensk officer? Gosa diavolo é? Avanti, signori!» -
In i en vagn och i galopp till högvakten!

Vi inträdde. Vid ett bord, omgifvet af ungefär femtio
gardister, satt en svensk sjögast, en stor, stark,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free