Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Florens. Norditalien. Hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORENS. NORDITALIEN. HEMRESA
307
samt till bergsstaden Bergamo, hvars målare hette
Mo-retto, en mästare som få, samt så till Verona,
Romeos och Julias stad, Paolo Veroneses födelseort. På
en af hans taflor lärde han, att Veronas flagga var
alldeles lik Sveriges, sådan den varit af ålder och
blifvit igen i detta år, nämligen guldgult kors på
ljusblå grund.
Sist blef Venedig hans mål. Dock besökte han först
Mantua, med sitt stora Palazzo del Té, modellen för
Tessins Stockholms slott, samt beryktadt för Giulio
Romanos barocka utflykter såsom plafondmålare,
alldeles vansläktande från hans lärares, Rafaels,
förebilder. Efter Verona kom Vicenza, Palladios
härliga palatsstad; därefter Mantegnas egen stad
Padova, att icke säga San Antonios, il Santos stad,
och sist kom han till Venedig, där han fyllde 31
år, den 29 mars 1863. Där stannade han i tio dagar,
alltför liten tid i det hela - men dock tillräckligt
att grundlägga kunskapen om Tizian och hans skola. Det
vore orimligt att på dessa blad söka gifva ens
en aning om, hvilka rymder här opp nåde sig för
hans blickar. En enda tanke var nu förhärskande:
att återvända till fosterlandet. Hankände, att han
stod vid en gränspunkt i lifvet. Förr och nu, minne
och hopp, dröm och verklighet möttes i hans hjärta,
där tvenne känslor sammansmälte i en förunderlig
blandning: smärtan att skiljas från sina drömmars
land, Italien, och fröjden att återse hemmet, hans
förhoppningars och verksamhets vinkande bygd. Det
klingade stilla inom honom i ljufva, underliga
toner: återseende, återseende!... Prästen i den
evangeliska kyrkan i Venedig yttrade påskdagen några
ord, hvilka väl ingen af hans åhörare kände djupare
än författaren: »Keine Freude der Welt känn mit der
Freude des Wiedersehens verglichen werden.»
Och nu utbrister han - för denna gång, den första -
på fullt allvar: Farväl, Italia. Det var nu femton
månader, sedan han i januarikylan höll sitt intåg i
Hesperidernas Justgård genom Augusti triumfbåge vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
