Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De sista docentåren 1863-1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 DE SISTA DOCENTÅREN 1863
- 1806
satt på akterdäck med ett af stormen ut- och
invändt paraply, som han höll fast vid som ett
slags nödankare. Efter några dagars afskedstagande i
Köpenhamn begaf han sig i slutet af augusti med sorg
i hjärtat ned till ångbåten, lämnande H. på stranden,
och återkom till Uppsala, då höstterminen började.
Om denna termin är ej mycket att säga, utom det att
han naturligtvis skref bref till H., hvilka behöfde en
vecka för att komma fram och bli besvarade. Därjämte
tog ban åter sina gamla förhållanden till Upplands
nation, till O. D. och S. H. T, läste korrektur
på »Bilder från Italien», började bereda sig att
hålla collegium i konsthistoria, för att draga
fördel af sin studieresa. Slutligen fick han en
vacker dag genom vännen Odhner ett nytt uppslag
att starta en ny Litteratur-tidskrift i Uppsala,
sedan Svensk Månadsskrift i Göteborg upphört genom
utgifvarens, Karl Simon Warburgs, död. Plan till den
nya tidskriften uppgjordes af honom och förläggaren
W. Schultz. Kunde collegiet och tidskriften realiseras
och därtill möjligen komma ett af Svenska Akademiens
anslag för unga författare, hvarom fråga var väckt
i riksdagen, då skulle han möjligen kunna gifta sig
under nästa år?! Djärfva tanke! Men intet ondt i
att sträfva.
I november blef han därpå bjuden att komma ned
till Köpenhamn igen för att tillbringa julen i sin
nya familj. Detta anbud visade naturligtvis, att
man icke ogärna såg den ensamme främlingen i sin
krets. Han svarade naturligtvis ja, och han beslöt
att resa så, att han komme fram till den 7 december,
då Helena skulle fylla tjugu år. Det enda, han hade
att ge henne, var Italienska bilderna. Reste han den 5
december, så borde han vara framme den 6:e på aftonen
och kunde ägna den 7:de ograverad åt henne. Jo,
pytt fick han!
Resan gick med järnväg till Jönköping, men därifrån
till Alvesta, där järnvägen åter tog vid, måste han
fara med postdiligens i minst 10 timmar. Det vardt
en minnesvärd resa i vildaste vinterstorm förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
